Hallå!

Okej, imorgon bär det av för Anthonia.

Och på torsdag är hon framme i Australien.

Snacka om ångest, att vi inte får åka ner tillsammans och att hon ska vara där i en vecka innan jag kommer ner. Blö.

MEN, hälsan går väl först? Heh, nä men detta blir nog bra.

Fast, ni som läser kan väl hålla tummarna för mig att jag ska lyckas komma iväg den 13e?

v

Hej hej vänner.

Just nu skulle jag suttit på flygplanet ner mot mellanlandningen i Dubai med min reskompis Anthonia. Men, istället ligger jag i sängen med ett lindat knä och fullproppad med antibiotika och smärtlindrande.

Har haft de två jobbigaste dygnen i mitt liv so far. Det hela började i lördags då jag ramlade inne på Slagthuset för någon jäkel hade tappat sin drink (och för att jag kanske hade fått lite för mycket alkohol.. men det kan vi ju hålla lite utanför, hehe). Jag trodde bara att det var ett vanligt skrubbsår, så jag tänkte inte mer på det. Men i måndags började ett av såren vara och det var mer som ett jack in i benet. Så i onsdagskväll började knät dunka och det gjorde så jääääkla ont så jag kunde inte ens stödja på benet. Då åkte vi till akuten.

Väl där så ville läkaren öppna såren för att se så att där inte hade fastnat något glas. Han la lokalbedövning, men den tog inte helt pga infektionen.. så jag kände nästan allt som läkaren gjorde. När han pillade med pincetten i mitt knä och när han stoppade ner ett litet plaströr för att skölja ur såret. Har aldrig kännt sån smärta tidigare. Till slut var det klart och jag fick åka hem.

Men.. min avresa till Australien var ju två dagar efter och jag förstod att jag inte skulle kunna åka. Så på torsdagen fick jag först ringa till Anthonia och berätta hela situationen och efter allt så fick vi ändra våra biljetter till den 6 septeber istället.

Allt kändes bra och både jag och mamma kunde pusta ut.

MEN, igårkväll när vi skulle lägga om förbandet innan jag skulle lägga mig ser vi att rodnaden har spridit sig ner i benet och jag tar tempen och ser att jag har 40 graders feber. Det var bara att sätta sig i bilen och köra in till akuten igen. Väl där var det fullt med folk.. redan 50 pers inne och 3 läkare. Men jag blev prioriterad och fick hjälp ganska fort. Läkaren kom och berättade vad jag hade och vi fick det glada beskedet att det inte var blodförgiftning! Dock avrådde han mig till att åka på tisdag, utan att vänta en vecka till.

Så idag har jag haft en jobbig dag då jag varit tvungen att ringa Anthonia igen och berätta att jag inte kan resa på tisdag heller. Vi har pratat mycket idag och hon har bestämt sig för att åka ner själv på tisdag, vilket jag tycker är helt rätt. Jag vill inte att hon ska behöva vänta längre på mig. Hon har varit helt fantastisk i denna process och inte blivit sur och irriterad, utan hon förstår och säger att det lika gärna kunde varit hon som råkade ut för detta. Det häjlper väldigt mycket. Trots att jag inte kan hjälpa detta så känns det väldigt jobbigt att göra allt surt för henne.

Så, Anthonia åker ner den 6e september, jag åker ner den 13e september och vi har lyckats flytta vårt surfingläger till den 19e september.

Nu är jag lugn igen.

Återbesök på sjukhuset imorgon för en till koll på knät. Då får de eventuellt sätta ett drän i mitt knä för att tömma det på var. Fasar det ganska mycket och hoppas att jag får en bättre bedövning denna gången!

Håll tummarna för mig nu så att jag blir bra och kommer iväg.

v

Här har ni den, väskan!

Mitt liv under de närmsta 3,5 månaderna.

För japp, nu är det bara 9 dagar kvar!!!!

Heeeeeeelt sjukt!

Nämen tja!

Välkommen till min nya blogg. Denna ska funka lite som en kontakt mellan mig och min familj, vänner och alla ni andra som vill läsa om mina äventyr i Australien.

Planet lyfter den 2 september från Kastrup flygplats! Där kommer jag träffa min reskamrat för första gången.. någonsin. Men, detta känns sjukt bra!

Jag är galet taggad!