hannapavift

Alla inlägg under juli 2012

Av Hanna - 29 juli 2012 11:37

Vi anlände till Fiji kvällen den 18 juli, för sent för immigrationen att komma ut till båten. Så, vi fick vänta tills dagen efter innan vi hade tillstånd att gå iland. Varje gång vi kommer till ett nytt land så kommer alltid tre personer ombord och kontrollerar personerna ombord, maten och andra produkter samt hälsan ombord. Ibland tar de vår mat eftersom det är odlat eller köpt i ett annat land, de kontrollerar våra rum, alkoholen och våra mediciner. När allt är godkänt har vi tillstånd att gå iland.


Den 21 juli var det vår kapten Erics födelsedag. Vi hade precis ankrat bredvid en ö med en väldigt trevlig befolkning. Jag, Joe, Eric och några andra gick iland för att be byns chef om tillåtelse att besöka och utforska ön. Vi hade en liten ceremoni där vi frågade om vi kunde få stanna två nätter på ön. Chefen sa ja och vid ceremonin bestämdes det dessutom att han och byns band skulle komma ut till båten samma kväll för att fira Eric, samt ha en kava-ceremoni. Kava är en mild drog... lugn mamma och pappa, jag är inte beroende… än. Haha. Nä, det enda den gör är att det känns som att du har bedövning i munnen och det känns som att du är lite berusad.
Bandet kom ombord och spelade musik kvällen lång. Vi åt god mat, dansade och firade Eric. Vi är alla så glada att han tog över platsen som kapten när vår förra lämnade. Eric är en väldigt förstående, genuin och snäll människa, precis vad du behöver när du vistas i en miljö där du inte riktigt vet vad du ska göra ibland och där du gör misstag. Han blir aldrig sur. Irriterad har han nog blivit på mig ett antal gånger… men han har aldrig varit sur på mig.


 

Dagen efter Erics födelsedag var en söndag. Och vet ni vad? Vi var lediga hela dagen, samt att vi kunde gå iland halva. Jag och Joe tog båten klockan 13 och bestämde oss för att utforska ön. Vår första idé var att gå upp för det största berget på ön. Väl uppe beundrade vi utsikten en stund, men vi kunde se att regnet var på väg. Vi försökte gömma oss under några buskar, men vi insåg snart att det inte skulle göra någon nytta, så vi blev blöta.
Efteråt gick vi tvärs över ön till stranden på andra sidan. Vi satte oss ner och jag bestämde mig för att ha en liten svenska-lektion och berättade allt om vad som händer på midsommar. Jag hittade pinnar och blad, byggde ihop en midsommarstång och dansade ”Små grodorna” runt den. Han tror nu att svenskar är helt galna. Jag klandrar honom inte.


 


Jag och Hannah har nu fått ett eget område på skeppet som vi har ansvar för. Vi reparerar segel. Ni ska bara veta så många hål och revor det blir när vi är ute och seglar. Så, när ett segel går sönder så ger killarna dem till oss och vi börjar lappa ihop det. Jag gillar det. Vi börjar faktiskt bli duktiga på det också.


Idag är det min och Joes lediga dag och vi sitter just nu på ett internetcafé i staden Lautoka. När vi är klara ska vi gå i några butiker, ha en picknick och ikväll ska vi gå till en marknad med karuseller.

På måndag anländer våra passagerare för nästa del av resan. Att segla till Vanuartu. Vi lämnar Fiji den 1 augusti och resan över kommer ta ungefär fem dagar. Väl framme kommer vi segla runt till de olika öarna en stund. Resan efter denna består endast av att segla runt i Vanuartu… så vi kommer spendera en månad där innan det är tid att bege oss vidare.


Jag vill säga grattis i efterskott till min mamma! Den 25e juli var det hennes födelsedag!!! Hoppas att du hade en underbar dag mamma. Jag saknar dig!
Du kommer att få en överraskning med posten om någon vecka.


Nu ska jag och Joe fortsätta vår lediga dag. Ta hand om er där hemma så hörs vi snart igen.
Miljoner kramar

Av Hanna - 29 juli 2012 11:31

När vi är ute och seglar och jag sitter på “bow watch” om nätterna, tittar jag ofta upp mot himlen och drömmer mig bort. Bort om alla stjärnor och himlavalv. Det är väldigt lätt för tankarna att flyga iväg och din riktiga uppgift, att se till så att vi inte seglar in i något, blir ett andrahandsval. Du tittar ut längs med horisonten, men du är någon helt annan stans. Mina tankar flyger ofta hem till er. Vad händer där hemma, vad missar jag och hur är det med er? Det är irriterande att inte kunna välja själv när jag kan prata med er, det måste alltid vara planerat och jag måste alltid ha tillstånd att lämna skeppet. Kontakten med er ska det bli ändring på när jag kommer tillbaka till Australien.


Mina tankar flyger även till framtiden. Min framtid, ett oklart och ovisst ord för mig. På ett vis känns det spännande att inte veta vad som kommer hända och att inte ha något planerat, men någonting inom mig gör mig stresad ibland och säger att ”Hanna, du måste lista ut vad du vill med ditt liv”. En sak har jag bestämt mig för, och det är att jag ska göra vad jag vill och inte vad andra vill att jag ska göra.


En person som ofta besöker mig i mina tankar nu for tiden är morfar. Min fina morfar gick bort för tre veckor sedan och det har varit jobbigt att vara här nere utan alla de som står mig nära och visste vilken fin människa han var. Att inte få krama min mamma som precis förlorat sin pappa, att inte kunna se till så att alla är okej och att missa begravningen är orosmoment som snurrat runt i mitt huvud och vid vissa tillfällen har jag inte kunnat stoppa tårarna. Jag vet nu hur det känns när ett hjärta gör ont.
Mamma har skickat bilder till mig från begravningen. Allt såg så vackert ut. Jag hoppas att allt gick bra, men det tvekar jag inte en sekund på att det gjorde. Jag önskar att jag var där. Jag försökte leta upp ett ljus på båten samma dag, men jag insåg ganska fort att mitt letande var förgäves... jag lever ombord ett skepp helt tillverkat av trä. Så, jag tog fram min dagbok och ritade ett istället.
Jag minns honom så tydligt nu. Jag trodde att jag hade glömt. Som min kusin Patrik skrev till mig: ”han sitter uppe i himlen med min morfar nu med ett snapsglas i handen sjungandes på en snapsvisa”.

Morfar, jag saknar dig.


Tänk med hjärtat

Av Hanna - 29 juli 2012 10:55

En av de mest intressanta och roliga sakerna vi gör nu när vi nått tropikerna är att snorkla. När vi äntligen får tillåtelse att gå iland springer vi alla ner till våra sängar och hämtar våra masker och fenor.


Tonga är ett land fyllt med fantastiska korallrev och fiskar som jag endast sett på film. När jag simmade runt kunde jag inte hjälpa att skrika till ibland när jag såg något häftigt. Speciellt om jag såg en stor fisk, helt ofarlig. Hannah och jag såg en haj senast vi var ute tillsammans. Vi låg stilla i vattnet och tittade på den i någon sekund, sen insåg vi att ”helvete, det är en haj!!!” så vi simmade som satan iväg från den och skrek som små flickor, typiskt att göra en scen av det hela, när det visade sig vara en liten revhaj. Haj som haj, jag är lika försiktig.



Jim har en helt underbar undervattenskamera så här kommer ett gäng bilder från dagen då vi besökte ”Coral Gardens” i Tonga.


 


 


 

Av Hanna - 6 juli 2012 23:55

Älskade, älskade morfar.
Tack för att du var den du var, även om ditt minne försvann på äldre dar. Du har mitt hjärta och jag vet att du och farmor vakar över mig tillsammans nu.


Två dagar efter att vi nått Tonga kunde jag få gå iland och gå in på internet. Det var då som jag fick beskedet om att morfar gått bort två dagar tidigare. Mamma hade mailat mig hela händelseförloppet och i slutet stod där ”nu finns inte morfar längre, han var så fin”.

 

Jag minns min morfar som den som lärde mig kortspel och alltid lät mig vinna, som lärde mig att kasta harpa, som körde runt mig i hans traktor, som snarkade så högt att det hördes i hela huset, som alltid drack lite för mycket på våra fester och började sjunga snapsvisor, som alltid försökte ge mig whiskey trots att jag bara var 16 år, som alltid skojade och fick mig att skratta, som alltid brydde sig om sina nära och som alltid hade glimten i ögat.


Vi såg dig tina bort. Vi såg dig bli sämre och sämre. Jag tror att du mår bättre nu. På ett sätt tror jag att du är lättad, för det var inte så du ville leva. Du var sprudlande, energirik och rolig. Det var så fel att se dig så tanig, tyst och förvirrad.


Jag förstår nu att du sa hejdå till mig när jag hälsade på dig. Du tog min hand och tittade mig djupt in i ögonen. Just då trodde jag att du ville visa att du kände igen mig, men att du inte riktigt kunde placera mig. Nu förstår jag att du visste precis vem jag var och att du ville visa mig det. Du ville säga något, men du kunde inte. Det behövdes inte, dina ögon sa allt.


Tonga är så vackert och jag ser dig överallt – i den ljusblåa himlen, i de gröna palmerna, i den vita sanden och i det klarblåa havet. Lika vackert som du var.


Det är jobbigt att inte vara hemma med er och finnas där för er alla och att själv få tröst. Att jag inte ens kan gå iland för att använda internet och prata med er gör mig galen. Med detta inlägg vill jag sända all min kärlek till er. Till mamma, Elin, mormor, Stefan, Pia, Patrik och Mattias. Jag saknar er så mycket och hoppas att ni alla är okej. Jag vet att ni tar hand om varandra och förstår att jag helst av allt vill vara med er.
Jag har turen att vara omringad av människor som verkligen bryr sig om mig och tar hand om mig. Jag känner mig trygg.


Tack för att jag fick världens bästa morfar. Jag saknar dig och älskar dig med hela mitt hjärta. Du finns med mig för alltid.


Din Hanna


 

Av Hanna - 6 juli 2012 23:40

Vi såg skymten av land en tidig morgon runt 06.00, mitt i mitt skift. Jag och Jim hade spenderat mesta tiden till att lista ut vilka signaler fyrarna gav ut när dagsljuset började komma fram och öarna visade sig. Vi skickades direkt upp i masten för att harbor furla seglen. Vi måste se fin ut när vi kommer in.


 

Min första tid här har varit svår och är fortfarande jobbig.  Två dagar efter att vi kommit fram fick jag beskedet att min morfar gått bort. Jag saknar honom så mycket.


Vi har blivit prövat på en ny sport här i Tonga som kallas skurfing. För oss är det precis som vattenskidor, bara det att här står du på en surfingbräda. Du håller fast i ett rep som vi knutit bak på vår dinghie och tricket är att försöka ställa sig upp. Jag var så nära... men ramlade varje gång jag kom upp på benen.


 
Joe lyckas saklart med allt :)


Sinnet vi är i nu är skönt. Varje dag flyttar vi oss en liten bit inom Tongas öar och varje eftermiddag ankrar vi på en ny plats. Vi har fått gå iland på flera olika stränder och detta är paradiset. Vi jobbar extremt hårt. Varje dag mellan 8 – 17 är vi uppe på däck i den stekande solen. Kroppen är van vid värmen nu, men solkrämen finns med i högsta hugg.


Våra passagerare på denna resa har varit de bästa hittills. Bruce är med som vanligt, han ska vara med på hela resan. Yvonne, vår mamma kom tillbaka i Rarotonga och var med ända till Tonga. Vi hade även ett nygift par som var ute på sin smekmånad och två tjejer från Kina. De var riktigt roliga och skapade alltid trubbel haha. Peter, en man från Nya Zeeland var en av mina favoriter och Christine var alltid så klumpig, välte ut sockret och ramlade hela tiden. Inte det ultimata när du är på ett skepp som rör sig.


Jag och Hannah har haft ett seriöst samtal med vår kapten Eric. Vi är båda med som volontärer och gör allt detta arbete gratis. Man kan säga att vår lön är tiden när vi får gå iland. När vi fick erbjudandet att följa med på denna resa sa vår chef att ”detta är en underbar möjlighet att få se denna delen av världen och ni får det helt gratis”.. Han nämnde inte hur mycket vi var tvungna att jobba och att vi mestadels fick se platserna från skeppet och inte ens gå iland. Vi hade därför ett samtal med Eric och han förstod oss precis. Jag och Hannah jobbar hårt, mer än vissa som får betalt. Vi plockar upp slack från andra crew-medlemmar som får betalt och det går på våra nerver. Vi bad därför om mer tid iland och Eric sa att det ska vi kunna fixa.


Pa tisdag bar det av igen. Denna gang till Fiji vilket jag ar taggad infor. Hoppas att det ar precis som alla sager att det ar.


Ta hand om er dar hemma sa hors vi snart igen. Jag saknar er!

Presentation


Välkommen till mitt äventyr.

Fråga mig

41 besvarade frågor

Translate Blog

Kategorier

Work & Holiday i Australien

En resa längs Australiens östkust samt mitt liv i Sydney där jag arbetar för Sydney Harbor Tall Ships.

Seglandes runt Stilla Havet

April 2012 - Oktober 2012 arbetade jag som "deckhand" ombord det vackra skeppet Soren Larsen när hon seglade runt i Stilla Havet.

Work & Holiday Nya Zeeland

Under 2014 befinner jag mig på Nya Zeeland, både för att arbeta och resa. Jag och min partner tänker resa runt hela landet i vår van och göra en skidsasong i Wanaka!

Senaste inläggen

Arkiv

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

RSS


Skapa flashcards