Jag har nu varit pa resande fot i 2,5 ar. Under denna tid har jag lyckats att overvinna manga radslor och pusha mig sjalv extremt mycket. Jag har aven fatt unika mojligheter som har lett till helt underbara upplevelser. Har ar mina top 6 fran Australien, Stilla Havet och Nya Zeeland!

// I have now been traveling for 2,5 years. I've been bale to push my self and over come fears during this time. I've had rare chances that have led to wonderful experiences. Here's my top 6 fram Australia, South Pacific and New Zealand //

Jag hoppade fran himlen / Jumping from the sky (BUCKETLIST)
2011 gjorde jag en skydive I Mission Beach pa ostkusten I Australien. Jag valde det hogsta man kunde hoppa just da, vilket var 14000ft (jag har ingen aning om vad det ar i mater).
// I found the courage to do a skydive at Mission Beach on the eastcoast of Australia in 2011. I chose 14000ft, which was the highest jump you could do at the time //

Seglade runt landerna i Stilla Havet och genomled tva svara stormar / Sailed through the South Pacific and endured two rough storms
Som de flesa av er som laser min blogg, sa arbetade jag ju ombord Soren Larsen I 7 manader. Under denna tid attakerades vi av tva svara stomar, vilket skramde mig. Den forsta var redan tva dagar in pa resan och vagorna runt oss var 4 meter. Det var vatten overallt, det kom over sidorna med varje vag, skeppet gungade och nuddade vattnet varje gang, tva av vara segel forstordes i vinden och under tiden detta hande var vi tvugna att arbeta och ta hand om skeppet. Herregud, vad jag fragade mig sjalv ibland vad jag get mig in pa! Dock, nar var andra storm kom (ca 4 manader in pa resan) sa var jag mer saker pa mig sjalv och jag fick en stor adrenalinkick av att bli helt tackt av en vag som kom bakifran nar jag styrde och att klattra i masten nar det svajar sa man maste halla I for kung och fosterland for att inte ramla I havet.

// As most of you know, I worked on board the Danish tall ship Soren Larsen for 7 moths sailing the South Pacific. During this time, two rough storms hit us. The first one was only two days in to the voyage and it really scared me. The waves and the swell were 4 meters and there was water everywhere. Every time the ship swung there was water on the deck, two of our sails were ruined and during this time we had to work to try and keep the ship safe. Sometimes I really asked myself “what have I got myself in to?!”. However, the second storm hit us approx 4 months in to the voyage and I felt more confident and I got a big adrenalin kick from being covered by a wave whilst stearing and having to climb the mast and hold on as hard as I could not to fall off in to the sea. //

Att se en levande vulkan / To see an erupting volcano

Under var resa I Stilla Havet besokte vi det underbara landet, Vanuatu. Det var fullt av overaskningar och en av dessa var vulkanen pa on Tanna. Vi blev korda med en truck upp till vulkanen och avslappta for att ga runt précis som vi ville. Har fans inga sakerhetsregler an att inte ga for nara kanten. Har fans inga stangsel eller nagot, du bara satt ner och njot av skadespelet. Det var helt magiskt! (Filmen ar dock pa snedden, men vand huvudet lite sa ser ni batter haha)

// During our voyage of the South Pacific we visited the wonderful country Vanuatu. It was full of surprises and one of these was the volcano on the island of Tanna. We were driven in a truck up to the volcano and dropped off to walk around wherever we wanted. There were so safety rules than not walking too close to the fall. There were no signs or fences, you just sat on the side of the erupting volcano watching!  It was magical! (sorry, the video is on it’s side, but if you tilt your head a little it’s easier haha) //

Simma med skoldpaddor / Swimming with turtles

Aven denna upplevelse aged rum I Vanuatu. Vi ankrade pa en plats kallad Banom Bay som ark ant for att manga skoldpaddor kommer hit for att ata. Vi hoppade I vattnet med vara snorklar och vi sag over 10 skoldpaddor under en halvtimme!

// we anchored in a bay called Banom Bay in Vanuatu, a place famous for the turtles coming there to feed. We jumped in the water with our snorkel gear and we saw more than 10 turtles in 30 minutes! //

Att se valar som ett yrke / to have Whale Watching (deckhand) as a profession

Under min tid I Sydney arbetade jag for Sydney Fast Ferries ombord vara Whale Watching seglingar. Helt underbart att se valar dagligen. De hoppade, lekte och var fria. Detta ar jag valdigt man om, att forvara djur I deras naturliga miljo och inte pa zoo. Jag vill utbilda manniskor att tanka om. Detta gjorde jag under 6 manader.

During my time in Sydney, I worked for Sydney Fast Ferries on board theit Whale Watching cruises. It was amazing to see whales daily. They breached, played and were free. I’m very passionate about concervation of animals and it’s so much nicer to see animals in their natural environment and not in a zoo. I want to educate people to rethink! I did this for 6 months. //

(Exuse my not so very steady hand for this film.. it's hard when the boat is rocking)

Forsranning / White Water Rafting

Tauranga och Rotorua pa Nya Zeeland. Med ett foretag kallat Rafting NZ. Extrema dagen da man gor tva floder med grad 5. Den sista ineholl ett vattenfall pa 7 meter. HERREGUD vad jag var skraj och nar var guide berattade att manniskor dott pa dessa floder… da ville jag bara hoppa av! Men var bat lyckades jattebra och jag ville inte aka hem nar vi var klara!

// Tauranga and Rotorua on New Zealand. With a company called Rafting NZ. Extreme day with two rivers with grade 5. The last one had a waterfall of  7 meters. OH MY GOD, I was so scared and when our guide said that people have died on this river I just wanted to jump off! But, our raft did very well and when it was over, I didn’t want to go home! //

Jag lever fortfarande livet pa Nya Zeeland och kommer snart borja en skidsasong pa berget Cardrona! Vi flyttar ner till Wanaka om tva veckor!!

// I'm still living life on New Zealand and will soon start a skiseason on the montain Cardrona! We're moving down to Wanaka in two weeks //

Take care v

Det fanns manga ogpnblick ombord Soren Larsen som var sa vackra. Naturen var halt fantastisk. Regnbagar som fyllde himlen, fargerna over himlavalvet under en solnedgang och stjarnorna pa en klar natt. Det ar svart att beskriva men under resan fran Sydney till Nya Zeeland gjorde jag nagra filmklipp som jag vill dela med er.

Sen fanns det ogpnblicken som skramde mig. Da jag inte kande mig saker.

Nasta video ar filmad efter den stora stormen vi fastnade i. Under stormen var vagorna 4 meter hoga. Under tiden jag filmade var allt lugnt men vi var alla lite skakiga sen kvallen innan.

Något av det absolut häftigaste med att arbeta till havs är att klättra i masten. Soren har två mastrar (Förstången & Styrstången). Hennes förstång är ca 30 meter hög och styrstången ca 28 meter.

Detta är en bild på Sorens förstång. Här sitter de fyra främre seglen fast på rån – bramen, övre märsen, undre märsen och focken. Som alla andra segel är dessa under ständig ändrig beroende på vinden. Ena stunden säger kaptenen ”sätt den övre märsen!”. Hela besättningen sätter seglet och tio minuter senare säger kaptenen att vi ska ta in det igen. Väldigt frustrerande emellanåt.

Om ett segel tas in och vinden är mycket stark blir en från den permanenta besättningen som är på det pågående skiftet tillsagd att klättra upp och vira ett rep runt seglet, detta dels för att seglet inte ska flyga runt och skadas samt att det kan påverka navigeringen. 

Så, blir du tillsagd att gå upp så är det bara att ta några djupa andetag och börja klättra. Varje gång jag blev tillsagd ute till havs blev jag nervös. Kommer jag kunna hålla min vikt denna gång? Tänk om jag blir sjösjuk där uppe? Många tankar snurrade runt i huvudet, men jag gjorde det!
De enda gångerna jag sa nä var om det regnade och var mörkt. Jag förlorar hellre ett segel än att jag ramlar ner. Dock, varje gång jag sa nä så var någon annan ändå tvungen att klättra upp och då fick jag alltid skuldkänslor. Jag höll andan tills personen var säker nere på däck igen.

Zim, Emil, Jag, Hannah, Joe, Bruce och Dan uppe i masten påväg in till Tonga

När nästa destination var i sikte var några av våra första uppgifter att ta in alla seglen, vika dem och vira ett rep runt dem så de stannar på plats. Detta kallas ”to furl” på engelska. Trots att det är mycket ansträngande att klättra och att det kan vara läskigt ibland så har vi haft många roliga stunder där uppe. Jag har blivit mycket starkare i hela kroppen och nu är jag säker på att jag kan hålla min vikt.

"Furling" av "The Course" i full gång

We did it!!

Nu när vi inte har rört oss sedan vi ko m tillbaka från Stillahavsresan börjar det klia i fingrarna, jag vill segla och klättra igen!

Jag har svårt för att välja mitt favoritögonblick på Stillahavsresan, men detta är definitivt ett av dem. Jag simmar bredvid en sköldpadda.

Vi ankrade i Lamon Bay, Vanuatu och denna plats var känd för att sköldpaddor kom för att äta sjögräs. Jag och Joe satte på oss våra snorklar och hoppade i vattnet. Jag tror att det var vår lyckodag för under ca 40 minuter så såg vi ca 10 sköldpaddor. Helt magiskt.

v

Okej allihopa, detta är Hannas försök att klättra upp i en palm. Se och lär inte.

Endast pa hannapavift.bloggplatsen.se

Inta position och klättra upp till första delen. Känn dig säker!

Åh nej, jag är för kort! Sträck sträck på armarna…

Okej, paniken är över. Jag är tillbaka i säker ställning. Fortsätt klättra

Klättra hela vägen upp!

(nej, denna bilden är inte alls tagen underifrån så det ser ut som att jag är högre upp)

Det är mäktigt att se vad som kan göra ett barn glad. Här är en video på barnen i byn Devies Bay på ön Ureparapara. Vi spenderade en hel dag iland med byborna och vi tog med oss såpbubblor. Richard, en av våra Voyage Crew, blåser dem och barnen är helt i extas.

Jag hade ett gigantiskt leende på läpparna när jag filmade detta, hoppas att det får er att le lika mycket som jag gjorde.

v

Natten till den 23e oktober såg vi skymt av vårt älskade Australien. Efter en vecka till havs från Lord Howe, med starka vindar som blåst oss lite i fel riktning, hade vi hamnat lite norr om Sydney. Vi tog beslutet att segla in i Broken Bay, 5 timmars segling norrut.

Morgonen efter lättade vi ankar direkt efter frukost och började seglingen söderut mot Sydney. Känslan när vi kunde se öppningen till Sydneys gigantiska hamn och skyskraporna som nådde över klipporna var en känsla av att vi klarat av något stort. Vi var här igen, i Sydney som vi lämnade för 7 månader sedan. Vi har seglat runt i Stilla Havet, överlevt stormar, klarat oss när huvudmotorn bestämt sig för att sluta fungera, fått kontroll över och släckt en brand i maskinrummet och mycket mer. Vi var ett grönt crew och de flesta av oss hade aldrig varit till havs förr. Vi fick inte någon riktig utbildning i hur vi skulle bete oss i nödsituationer och vår refit var inte riktigt färdig. Ändå lämnade Soren Larsen Sydney i april och vi, det ”gröna backpacker crewet”, seglade henne hela vägen runt Stilla Havet och tillbaka.

 
Vackra vackra Soren

Sista delen på resan innan vi nådde Sydney var från New Caledonia med stopp vid ön Lord Howe (Australien). Jag var på 12-4 skiftet och jag hade en jättebra resa. Jag bestämde mig för att använda ett sjösjuksplåster som man sätter bakom örat. Jag mådde inte illa en enda gång och jag kunde arbeta på riktigt. Det var under denna tid som jag insåg hur mycket jag tycker om att segla. Jag har lärt mig så mycket under dessa 7 månader som jag ska ta till vara på och aldrig glömma. Det kan föra mig till så många mer häftiga äventyr i framtiden.

Vi lämnade New Caledonia 3 veckor innan vi skulle vara framme i Sydney. Med oss kom inte bara våra Voyage Crew utan även en liten fransk råtta. När vi lägger till vid en hamn med våra stora linor så är det lätt för dessa små jävlar att smyga ombord. Självklart hade vi en plastråtta ombord och Hannah och Eric lurade mig riktigt rejält när de låtsades att den var i köket.

 
All the Permanent Crew and Voyage Crew in New Caledonia

Alla betalande passagerare gjorde ett riktigt bra jobb med att komma upp till sina nattskift och vissa var sjösjuka men pressade sig själva till att vara med och dra i linor och sätta segel. När vi nådde Lord Howe var alla väldigt imponerade och nyfikna på att gå iland. Men, samma natt kom en stark vind in och jag vaknade flera gånger av att vinden flyttade skeppet och att ankaret drogs på bottnen. Tidigt på morgonen kom vår kapten och väckte oss och sa att han tagit beslutet att hiva upp ankaret, efter att kustbevakarna på Lord Howe sagt att det inte finns någon säker plats att ankra vid runt hela ön, och börja resan till Sydney direkt. Många av våra passagerare blev ledsna och frustrerade, vilket jag förstår till 100 %. Men, efter ett dygn hade de flesta fått tillbaka sitt glada humör och vi var i seglingsmode igen.

Så, på eftermiddagen till den 23e oktober seglade vi in i Sydneys hamn igen och det var en vacker syn. Skyskraporna i bakgrunden, Fort Denison, bron och operahuset. Det var ett kärt återseende, men samtidigt fanns det en stor klump i magen på mig. Att komma tillbaka betyder också att mina vänner kommer åka hem. Jag har jobbat och levt tillsammans med dessa människor i snart ett år. Vi har tagit hand om varandra ute till havs och vi har skapat otroliga band som aldrig kommer att brytas.

Nu är det bara jag, Joe och Zim kvar. Saknaden av de andra är stor, men samtidigt är jag taggad för vad som kommer hända nu. Vad har Sydney att bjuda på denna gång? Ett rykte säger att det ska bli den varmaste sommaren på länge.

Ta hand om er där hemma sa hörs vi snart igen! <3

Wolala, titta har mamma och Elin. Kan ni tanka er vad jag har gjort. Jag har ridit pa en hast, HELT SJALV. Till och med barbacka ut i havet!!!!

 
Jag pa Taco och Joa pa Salsa

 
Taco ville inte riktigt gora vad jag ville.. eller sa visade jag honom fel. Tror att det andra alternativet ar ratt haha. En av guiderna upp bakom mig och gav mig lite hjalp. Ser ut som att jag blir raddad - Svensk tjej i nod :)