I detta inlägg tänkte jag visa er runt på The Southern Swan, där jag bodde och arbetade från december 2011 till april 2012.

Southern Swan, eller Svanen som skeppet tidigare hette, byggdes 1942 i Nyköping, Danmark

Jobbet här har varit mycket ansträngande. Eftersom vi har bott på båten så har vi haft nära till jobbet, haha. Det var härligt, speciellt de tidiga mornarna. En typisk lördag såg ut ungefär såhär:
- På lördagar hade vi oftast 5 seglingar och den första startade 11.00, vilket betydde att vi började städa skeppet och fixa med matleveranser och barleveranser klockan 08.00
- På varje segling var ca 60-80 pers bokade, så det blev en hel del mat i en himla massa frigolitlådor.. vilket blev mycket tungt att lyfta.
- Klockan 10.45 hämtar vi upp de första gästerna och beger oss ut i hamnen. Är man S1 eller S2 får man ha roligt och klättra i masten, samla voluntärer för att sätta segel och man kan slappna av lite mer. Är man S3 betyder det att man är "the kitchen's bitch". Där sätter man upp buffén och hjälper till att severa.

- Med 60-80 pers ombord samtidigt blir det väldigt trångt och med bara 3 fungerande toaletter (vilket på senare tid blev 2 fungerade toaletter) stötte vi ofta på problem i detta område. Stopp blev det nästan varje dag, toaletter som fortsatte spola vatten trots att passageraren lämnat för länge sedan och överfyllda tankar var en del av vår vardag. Jag vet inte hur många gånger jag stått med en klädgalge nedstoppad och försökt få bort en blockering.

- Är man S2 har man det ganska härligt faktiskt. Ganska direkt efter vi lämnat hamnen ställer man sig som "bow watch", vilket betyder att du står uppe i fören och signalerar till Kaptenen om andra båtar runt omkring oss. I Sydneys hamn blir det ganska många signaler eftersom denna hamn är en av världens mest traffikerade.

- S1 har mer ansvar. Det är personen som har kontrollen, under Kaptenen. Det är personen som har kommunikation med Kaptenen om vilka segel vi ska sätta och om något är fel. Det är även den som kastar "main line" när vi ska lägga till i hamnen och den som stoppar skeppet från att segla in i landet när vi kommer in. För, när man har kastat "main line", så fångar personen på warfen repet och sätter fast det runt en kloss och du hoppar ner från deckhustaket och har hela vikten från skeppet på detta rep. Du måste sedan sakta in skeppet så att det inte krockar med landet framför och placera det rätt så att vi kan hissa ner gången.
- Vi har även en person i baren på varje segling.

- Den sista seglingen släpper av passagerarna runt 22.30 i Cambell's Cove och då måste vi städa skeppet igen. Vi tar upp allt skräp (vilket vi har gömt i duschen under dagen), tömma alla soptunnor och S1 och S2 klättrar upp i masten för att "furla" seglen. Det beryder att man viker in seglen och får regnskyddet över dem.
- Är tankarna överfulla måste vi segla bort till något vi så fint kallar "Pump Out". Vi lägger till vid en lång slang, öppnar dränet för bajs- och kisstanken och sätter fast slangen. Därefter pumpar vi ut allt som samlats under dagen och ibland får du det roliga jobbet att hålla slangen medan den pumpar. Men, efteråt är hon så gott som ny igen och vi kan segla tillbaka till Cambell's Cove och hon är redo för en ny dag.

- När vi lagt till igen i Cambell's Cove kan du äntligen slappna av, men tanken på att en ännu tidigare morgon väntar på söndagen hinner snart ikapp dig och du beger dig ganska snabbt till sängen.

Även fast arbetet har varit ansträngande och faktumet att jag inte har haft en ledig helg sedan jul, är jag glad att jag hamnade hos Sydney Harbour Tall Ships. Jag har känt mig trygg och säker i en av världens största städer. Jag hade alltid ett hem att gå tillbaka till. Inte vilket hem som helst, utan ett gammalt skepp. Hur coolt är inte det?
Här kommer lite bilder:

       
Två bilder på min och Joe's kabin. Ca 3 kvadratmeter, men konstigt nog fick vi plats med alla våra saker

   Den eviga problemtoaletten. Du gör vad du vill göra och sedan spolar du genom att trycka ner pedalen med foten. Ofta lyssnade inte passagerarna på informationen i början av varje segling vilket resulterade i att de inte hade en aning om att de måste pressa upp pedalen efteråt för att avsluta pumpningen och fylla upp vatten i stolen igen. Det var så tankarna fylldes upp fortare än de borde.

 
Och sen har vi duschen. En dusch på 14 personer, men vi lyckades ändå. Ingen ville dock vara först efter arbetsdagens slut, eftersom det stank av sopor och var fullt med flugor haha. 

Den vackra (men lite stökiga) salongen under vattenytan. Rakt fram ser du in i två kabiner.

Här ser ni salongen där uppe. Här satt vi ofta på kvällarna och åt, skrattade och sjöng. 

   Och här har vi den. Den hemska fxsl (vet inte hur det stavas så jag gör en förkortning..). Det var här som man hamnade först när man flyttade in. Jag bodde här med de danska pågarna Simon och Emil. Visst var det roligt, men när du känner lukten och när du hör kackerlackorna krypa runt blir det genast obehagligt. Som tur var träffade jag Joe och flyttade till hans kabin efter en vecka, haha!

Nu har ni fått se mitt hem. Det är kanske inte så mycket att hänga i julgranen, men det var mitt hem. Ett hem där jag hade mina bästa vänner, ett hem där jag trivdes (trots lukterna och toalettproblemen) och ett hem där jag skrattade varje dag. Livet i Sydney blev så mycket mer genom detta. Tack Marty, Tack Lisa och Tack Vince för att ni tog in mig och lät mig fortsätta.

I nästa inlägg får ni se mer av vad som hände i mitt liv när jag inte var på skeppet, för det fanns faktiskt en annan vardag också, haha!