Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag bodde i sydney och seglade runt Stilla Havsoarna i 7 manader

 
Höll du några av dina nyårslöften?

Nope

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej

Vilka länder besökte du?

Australien, Nya Zeealand, Cook Islands, Samoa, Tonga, Fiji, Vanuatu, Nya Caledonien och Sverige

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha 2013?

Besattningen fran Soren Larsen

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

10 januari (jag och Joe blev tillsammans), 7 april (Soren lamnade Sydney) och 23 oktober (Soren kom tillbaka till Sydney)

Vad var din största framgång 2012?

Jag slutade att vara radd, jag vagar nu och jag litar pa mig sjalv att jag klarar mig. Ingenting ar omojligt!

Största misstaget?

Nar jag inte skrattade

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Bara sma forkylningar, ta i tra

 
Bästa köpet?

Julklappar till familjen

Vad spenderade du mest pengar på?

ett normalt liv i Sydney

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Jag ar sa glad over allt jag varit med om. Att en resa till Australien ocksa gav mig chansen att segla runt Stilla Havet

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?

"Somebody that I used to know"

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

GLADARE

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrattat mer

Vad önskar du att du gjort mindre?

Oroa mig

Hur tillbringade du julen?

Med Joe och hans mamma pa Bali. Jag at en underbar Mie Goreng (fried noodles) och vi drack lite drinkar och badade i poolen

Blev du kär i år?

Ja

Favoritprogram på TV?

Har inte tittat pa tv under 2012

Bästa boken du läste i år?

Flyga drake & The Hobbit

Största musikaliska upptäckten?

Ingen haha, har inte lyssnat pa mycket musik :(

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Traffade Joes mamma for forsta gangen. Dansade pa tyska puben Lowenbrau i en tysk barmaid klanning med alla mina vanner. Deltog i tavlingar som "vem kan hamra ner spiken fortast" osv :)

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Att min familj var med mig

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?

Haha, smutsiga klader fran skeppet och bikini

Vad fick dig att må bra?

Joe, mina vanner och familj dar hemma

Vem saknar du? 

Min familj, slakt och vanner

De bästa nya människorna du träffade?

Joe, Jim, Zim, Mitch, Hannah, Eric, Elena ja jag har varit lycklig att ha traffat sa manga nya underbara manniskor!

GOTT NYTT AR MINA NARA OCH KARA.

Idag flyger jag och Joe tillbaka till vart Sydney. Jag saknar det faktiskt.

Tack Australien och Soren Larsen for att du fick mig att kanna mig trygg. Tack till alla mina nya vanner och tack Joe for allt. Tack mig sjalv for att jag vagar. Jag gjorde det, jag lamnade nastet i Sverige och akte ut pa aventyr helt sjalv - for att JAG ville. Och 2013 ska jag fortsatta gora precis vad jag vill.

Hej mer Australien och sen Nya Zeeland. Jag ar taggad!

Ett av de häftigaste ögonblicken på min seglingsresa runt Stilla Havet var utan tvekan när vi fick besök av delfiner. De gillar att glida med vågorna som skeppet skapar när vi seglar förbi. Så, de simmar upp till vår för, antingen framför eller bredvid, och glider med oss och hoppar.

Ögonblicket jag minns tydligast var när vi närmade oss Lord Howe, sista stoppet innan Sydney. Allt var så stillfullt, Lord Howe låg framför oss, inte ett moln på himlen och helt plötsligt ser vi hur ca 15 delfiner kommer emot oss. De simmade med oss en bra stund och hela tiden kunde vi se fler närma sig. Helt otroligt. 

Sen, helt plötsligt, försvann de allihop på samma gång och vi kunde inte se dem någonstans.

Jag var lycklig på "bow watch" när detta hände! BEST BOW WATCH EVER

Att se vilda djur såhär, i deras rätta miljö, får mig att vilja arbeta för djurs rättigheter. Jag hatar att se ett djur i bur. Djur hör hemma utomhus, i naturen. Inte bakom galler så att vi människor kan gå och titta på dem.
Jag tror nog att jag aldrig mer kommer att gå till en djurpark.

v

Älskade, älskade morfar.
Tack för att du var den du var, även om ditt minne försvann på äldre dar. Du har mitt hjärta och jag vet att du och farmor vakar över mig tillsammans nu.

Två dagar efter att vi nått Tonga kunde jag få gå iland och gå in på internet. Det var då som jag fick beskedet om att morfar gått bort två dagar tidigare. Mamma hade mailat mig hela händelseförloppet och i slutet stod där ”nu finns inte morfar längre, han var så fin”.

Jag minns min morfar som den som lärde mig kortspel och alltid lät mig vinna, som lärde mig att kasta harpa, som körde runt mig i hans traktor, som snarkade så högt att det hördes i hela huset, som alltid drack lite för mycket på våra fester och började sjunga snapsvisor, som alltid försökte ge mig whiskey trots att jag bara var 16 år, som alltid skojade och fick mig att skratta, som alltid brydde sig om sina nära och som alltid hade glimten i ögat.

Vi såg dig tina bort. Vi såg dig bli sämre och sämre. Jag tror att du mår bättre nu. På ett sätt tror jag att du är lättad, för det var inte så du ville leva. Du var sprudlande, energirik och rolig. Det var så fel att se dig så tanig, tyst och förvirrad.

Jag förstår nu att du sa hejdå till mig när jag hälsade på dig. Du tog min hand och tittade mig djupt in i ögonen. Just då trodde jag att du ville visa att du kände igen mig, men att du inte riktigt kunde placera mig. Nu förstår jag att du visste precis vem jag var och att du ville visa mig det. Du ville säga något, men du kunde inte. Det behövdes inte, dina ögon sa allt.

Tonga är så vackert och jag ser dig överallt – i den ljusblåa himlen, i de gröna palmerna, i den vita sanden och i det klarblåa havet. Lika vackert som du var.

Det är jobbigt att inte vara hemma med er och finnas där för er alla och att själv få tröst. Att jag inte ens kan gå iland för att använda internet och prata med er gör mig galen. Med detta inlägg vill jag sända all min kärlek till er. Till mamma, Elin, mormor, Stefan, Pia, Patrik och Mattias. Jag saknar er så mycket och hoppas att ni alla är okej. Jag vet att ni tar hand om varandra och förstår att jag helst av allt vill vara med er.
Jag har turen att vara omringad av människor som verkligen bryr sig om mig och tar hand om mig. Jag känner mig trygg.

Tack för att jag fick världens bästa morfar. Jag saknar dig och älskar dig med hela mitt hjärta. Du finns med mig för alltid.

Din Hanna

Idag är det en vecka sedan jag lämnade min seglarfamilj på Cook Islands. Känslan att se dem segla ivag medan jag stod kvar ensam i hamnen var jobbig. Där flyter mitt hem iväg..

Jag vill så himla gärna kunna prata med dem. Fråga dem hur allt går, om alla är okej och att min resa hem gick bra. Men.. det kan jag inte.

Nu när jag är hemma har jag insett hur mycket jag tycker om detta äventyr, hur mycket jag tycker om att segla och hur mycket jag tycker om Joe. Helt sjukt. Trots att detta är något av det jobbigaste jag någonsin varit med om så är det så himla spännande, roligt och härligt.

Soren är mitt hem just nu och i 6 månader framåt, inte Sverige.

MEN, jag har 10 dagar kvar vilka är fyllda med kärlek. Jag skulle aldrig byta ut dessa dagar mot något. Det har varit så mysigt att träffa hela tjocka släkten igen och min familj.

Om en timme går bussen och min lilla resa upp till Marina i Hässleholm börjar. Där ska jag spendera dagen!

v

Okej, jag har stora nyheter att beratta for er dar hemma. Forst sa hoppas jag att allt ar bra med er och att varen borjar narma sig. Har hort att vintern inte varit speciellt kul..

Jag ar blivit erbjuden en livs chans att segla runt Stillahavsoarna i 7 manader med en av batarna vi jobbar och bor pa. Och.. jag har tackat ja! Avresa ar 6 april fran Sydney Harbour och var forsta destination ar Auckland Nya Zeeland. Den resan kommer ta 14 dagar. Efter det ska vi ta oss upp till alla underbara paradisoar. Vi kommer besoka lander som man endast kan na med bat och vi kommer fa uppleva sa mycket. Trodde aldrig att jag skulle fa denna chansen och nar jag blev erbjuden det fick jag panik. Men, vad ska jag gora nu?! Jag hade alla mina planer fixade och det blev kaos i min hjarna.

Sjalvklart kommer jag att komma hem till Elins student den 1 juni. Jag kommer lamna baten i Rarotonga Cook Islands, flyga tillbaka till Sydney for att en dag senare flyga tillbaka till Kopenhamn. Darefter kommer jag flyga tillbaka ner den 14 juni for att mota upp baten igen i Apia Samoa.

Jag ar jatteexhalterad over denna upplevelse for den kommer vara nagot som jag aldrig tidigare gjort. Den langsta seglingen jag gjort var dem vi gjorde over till Helsingor med segelbaten nar jag var liten haha.

Men, samtidigt ar jag nervos och lite radd. Radd for det oppna havet, sjosjukan och stormar. Men jag aker med nagra av varldens basta manniskor som jag bott och jobbat med i over 3 manader nu. Och Joe ska med ocksa, sa det betyder att vi kommer vara tillsammans i 7 manader istallet for isar, vilket kommer bli helt underbart.

Sa, detta ar vad jag haller pa att forbereda mig for nu. Och, jag ar hemma den 1-14 juni och da vill jag traffa er ALLA!! For jag saknar er for mycket!

Miljoner pussar och kramar fran Sydney!

Lank till hemsidan med mer info om resan:

http://www.sorenlarsen.co.nz/

  Har ar kartan over hur vi kommer att segla :)

Hejsan!

Da var man tillbaka i Sydney igen efter en veckas roadtrip ner till Melbourne och The Great Ocean Road. Vi har haft det jattebra hela vagen ner i Joes van och det kanns ganska konstigt att vara tillbaka. Men, Sydney kanns som mitt hem nu och jag kan staden. Kommer bli annu konstigare nar jag lamnar for gott. Jag alskar Sydney.

Vi borjade kora i tisdagskvall forra veckan. Jag var jattetrott och stupade efter en timme. Vanen ar sa stor sa dar ar en stor sang dar bak som Joe byggde nar han forst kom till Australien. Gick bak och sov medan han sov, forlat mamma men jag var sa trott haha. En timme efter det stupade Joe ocksa.

Onsdagen bestod bara av att forsoka ta oss sa nara Melbourne som mojligt. Vid 19-tiden kande vi att det var dax att forsoka hitta en sovplats och efter mycket om och men hittade vi en jattefin plats bredvid en flod. Sjalvklart maste jag ga ut och kissa mitt i natten nar det ar backmorkt. Jattelaskigt nar man inte vet vad for djur som gommer sig i morkret (nar vi var uppe i The Blue Mountains sa blev jag biten nar jag gick ut i natten, trodde det var en orm men det visade sig att det var en sjukt stor myra haha).

Nar vi vaknade upp nasta morgon insag vi att det var en jattefin plts vi stannat pa, jag gick ut pa en liten sightseeing i omradet och hittade ett monument fran WW2 som hedrade ca 620 soldater som stupade just pa platsen vi befann oss pa.

Efter frukost fortsatte vi att kora och kom antligen fram till Melbourne och vara vanner Nathan och Amy. Vi spnderade tva natter med dem och sag staden, spelade kort, drack rom och at god mat.

Pa lordag formiddag var det dax att bege sig vidare igen och denna gangen ner till Joes vanner i Barwon Heads som ligger ca 2 timmar soder om Melbourne. Dar stannade vi for 1,5 dag och solade, badade och surfade. Helt perfekt :)

Sista stoppet var Warrnambool och pa vagen dit korde vi pa The Great Ocean Road. Jattehaftigt att kora langs med havet.

Idag har vi bara rest och rest. Vi har kort bil, tagit bussen, akt i en shuffle till flygplatsen, flygit och akt tag. Nu ar vi tillbaka i verkligheten och jobbet borjar redan imorgon. Maintenance star det pa schemat och det betyder en tidig morgon och en dag full av stadning och reparationer. Jihaa!

The South Pacific narmar sig nu och jag bestamde mig idag att om det finns platser kvar sa ska jag aka med pa forsta delen over till Nya Zeeland. 6-20 april. Efter det flyger jag tillbaka till Australien och fortsatter resa sjalv tills det ar dax att komma hem. Inte alls landt kvar nu.. runt 3 manader. Helt sjukt sa fort tiden gar.

Saknar er alla dar hemma. Hoppas att ni alla mar bra.

Jag missade fettisdagen :( hittade inga semlor i Sydney.

Har kommer lite bilder fran var forra tripp upp till The Blue Mountains:

Vackra Bluies

He makes me laugh!

v

hej alla dar hemma!  

Nu har jag antligen chansen att uppdatera igen. Sitter pa ett internetcafe i The Rocks, den gamla delen av Sydney. Jag har forsokt att logga in pa bloggen pa min mobil men det funkar inte av nagon konstig anledning. Sa, jag tog tag i det och gick med Joe upp i regnet. Ganska mysigt faktiskt.

Annars mar jag helt okej. Forutom att jag ar dodstrott. Jag har blivit uppflyttad till Sailhand 1 pa batarna nu, vilket betyder att jag ar den som har ansvar for allt under kaptenen. Det var nervost de forsta gangerna, men efter denna helveteshelgen har jag lart mig mycket. Till en borjan sa hade vi inte tillrackligt med personal och for det andra sa hade vi ny personal som inte riktigt vet vad de ska gora. Sa jag sprang runt hela dagen och gjorde allt och sag till sa att alla madde bra. Dessutom sa hade vi toalettproblem den sista chartern. Bajs- och kissvatten skvatte upp pa soffan fran tanken. Jag var den forsta som sag det och sprang in till motorrummet och hamtade kaptenen. Ingen rolig avslutning pa kvallen.

MEN, nu till nagot roligare. Jag och Joe har en valfortjant vecka ledigt. Start imorgonkvall. Da ska vi hoppa in i Joes van och kora hela vagen ner till Melbourne for att halsa pa nagra vanner och turista lite. Bland annat kora pa "The Great Ocean Road", vilket ska bli helt underbart. Det jag ska gora mest ar att SOVA haha. Ar helt slut i kroppen. Har aven haft skjutande smarta ner i min vanstra arm i tre veckor nu och det blir inte battre. Min hogra gor ocksa ont eftersom jag lagger all vikt pa den nar min vanstra smartar. Ibland vaknar jag upp i mitten av natten och kan inte sova for att det gor ont. Ska forsoka fa tiden att ga till en doktor nu nar vi ar lediga.

Haha kan beratta en rolig sak som hande for en vecka sedan. Disney Channel hade bokat baten far en seglig for att spela in en reklamsnutt for en ny teckad serie som de ska visa. 8 sma barn i aldrarna 6-8 var utkladda till pirater och jag och en annan tjej som heter Alex var med. Vi skulle for det mesta sta i bakgrunden och se "naturliga" ut for att de var tvugna att visa att barnen var "overvakade" och inte helt sjalva pa baten. I slutet gjorde de en stor gruppfilmning med barnen da de skrek olika saker som "awesome" och "pirate hideaway" och jag var tvungen att skika detta med dem haha. De filmade aven mig och Alex nar vi klattrade i masten. Rolig men jobbig dag.

Hoppas att allt ar bra med er och att ni har en underbar vinter. Saknar den lite faktiskt. Har nere ar det sa himla varmt vissa dagar. Min kropp har vant sig vid det nu. I borjan var jag som en fisk pa land haha. Nu gillar jag det. Har blivit ganska brun nu! For att vara mig haha.

 
Men sa blir det nar man har sanna har platser att slappa pa!

Okej, nu ska vi bege oss tillbaka ner till baten for att packa vara vaskor. Imorgon smaller det.

Uppdaterar sa fort jag kan. Massa kramar fran ett soligt Australien!

Saknar er riktigt mycket! Nu ar det inte langt kvar. Bara tre manader tills jag kommer hem :)

tank med hjartat v