Älskade, älskade morfar.
Tack för att du var den du var, även om ditt minne försvann på äldre dar. Du har mitt hjärta och jag vet att du och farmor vakar över mig tillsammans nu.

Två dagar efter att vi nått Tonga kunde jag få gå iland och gå in på internet. Det var då som jag fick beskedet om att morfar gått bort två dagar tidigare. Mamma hade mailat mig hela händelseförloppet och i slutet stod där ”nu finns inte morfar längre, han var så fin”.

Jag minns min morfar som den som lärde mig kortspel och alltid lät mig vinna, som lärde mig att kasta harpa, som körde runt mig i hans traktor, som snarkade så högt att det hördes i hela huset, som alltid drack lite för mycket på våra fester och började sjunga snapsvisor, som alltid försökte ge mig whiskey trots att jag bara var 16 år, som alltid skojade och fick mig att skratta, som alltid brydde sig om sina nära och som alltid hade glimten i ögat.

Vi såg dig tina bort. Vi såg dig bli sämre och sämre. Jag tror att du mår bättre nu. På ett sätt tror jag att du är lättad, för det var inte så du ville leva. Du var sprudlande, energirik och rolig. Det var så fel att se dig så tanig, tyst och förvirrad.

Jag förstår nu att du sa hejdå till mig när jag hälsade på dig. Du tog min hand och tittade mig djupt in i ögonen. Just då trodde jag att du ville visa att du kände igen mig, men att du inte riktigt kunde placera mig. Nu förstår jag att du visste precis vem jag var och att du ville visa mig det. Du ville säga något, men du kunde inte. Det behövdes inte, dina ögon sa allt.

Tonga är så vackert och jag ser dig överallt – i den ljusblåa himlen, i de gröna palmerna, i den vita sanden och i det klarblåa havet. Lika vackert som du var.

Det är jobbigt att inte vara hemma med er och finnas där för er alla och att själv få tröst. Att jag inte ens kan gå iland för att använda internet och prata med er gör mig galen. Med detta inlägg vill jag sända all min kärlek till er. Till mamma, Elin, mormor, Stefan, Pia, Patrik och Mattias. Jag saknar er så mycket och hoppas att ni alla är okej. Jag vet att ni tar hand om varandra och förstår att jag helst av allt vill vara med er.
Jag har turen att vara omringad av människor som verkligen bryr sig om mig och tar hand om mig. Jag känner mig trygg.

Tack för att jag fick världens bästa morfar. Jag saknar dig och älskar dig med hela mitt hjärta. Du finns med mig för alltid.

Din Hanna

 

Helén

8 juli 2012 11:21

Så fint Hanna <3 Älskar dig <3

 

Patrik

8 juli 2012 11:40

Jättefint skrivet kusin! <3

 

Pia Möller

8 juli 2012 17:28

Fina ord som du skriver om morfar/farfar. Vi tänker på dej oxå. Det måste vara jobbigt för dej att inte vara här hos oss o dela tankar o funderingar. O få en kram när du blir ledsen. Men så skönt ändå att dina vänner o Joe finns där. Många varma kramar från Pia o Stefan <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-- 2,5 veckor kvar tills jag är åter på svensk mark. Detta blir förmodligen mitt sista inlägg på resande fot innan jag kommer hem. I 3 år har du varit med mig bloggen och hjälpt mig att uppdatera mina kära där hemma.   Imorgon börjar vi en kayak/...

Hej hej hallå! Här kommer en snabb uppdatering medan jag har täckning. Vi är tillbaka i bilen och spenderar våra kvällar på campingplatser. Ibland är det bara en gräsplätt mitt i ingen stans. Igår hade vi en underbar utsikt över ett snötäckt berg ...

Okej, jag har nu avslutat min sista dag for cardrona. Nu är bilen packad igen för en 2,5 veckors road trip på nya Zeeland vilket sedan följs av en dag av nostalgi i Sydney, två veckor av sol i Thailand, en dag att visa joe Köpenhamn och som sen avslu...

Hej alla fina! Uppdateringen här var varit dålig på senaste tiden. Men, det finns inte så mycket att skriva om. Jag lever i bubblan av cardrona och allt som kommer med det. Jag arbetar fem dagar i veckan och åker skidor på mina lediga dagar. Jag h...

Hej kära familj och vänner! Det blixtrar och dundrar här i Wanaka idag och Cardrona har tagit beslutet att inte öppna. All personal satt utanför kontoret i byn i 1 timme och väntade på ett svar, ska vi öppna eller inte? Sen kom det vackra ordet: ...