När vi är ute och seglar och jag sitter på “bow watch” om nätterna, tittar jag ofta upp mot himlen och drömmer mig bort. Bort om alla stjärnor och himlavalv. Det är väldigt lätt för tankarna att flyga iväg och din riktiga uppgift, att se till så att vi inte seglar in i något, blir ett andrahandsval. Du tittar ut längs med horisonten, men du är någon helt annan stans. Mina tankar flyger ofta hem till er. Vad händer där hemma, vad missar jag och hur är det med er? Det är irriterande att inte kunna välja själv när jag kan prata med er, det måste alltid vara planerat och jag måste alltid ha tillstånd att lämna skeppet. Kontakten med er ska det bli ändring på när jag kommer tillbaka till Australien.

Mina tankar flyger även till framtiden. Min framtid, ett oklart och ovisst ord för mig. På ett vis känns det spännande att inte veta vad som kommer hända och att inte ha något planerat, men någonting inom mig gör mig stresad ibland och säger att ”Hanna, du måste lista ut vad du vill med ditt liv”. En sak har jag bestämt mig för, och det är att jag ska göra vad jag vill och inte vad andra vill att jag ska göra.

En person som ofta besöker mig i mina tankar nu for tiden är morfar. Min fina morfar gick bort för tre veckor sedan och det har varit jobbigt att vara här nere utan alla de som står mig nära och visste vilken fin människa han var. Att inte få krama min mamma som precis förlorat sin pappa, att inte kunna se till så att alla är okej och att missa begravningen är orosmoment som snurrat runt i mitt huvud och vid vissa tillfällen har jag inte kunnat stoppa tårarna. Jag vet nu hur det känns när ett hjärta gör ont.
Mamma har skickat bilder till mig från begravningen. Allt såg så vackert ut. Jag hoppas att allt gick bra, men det tvekar jag inte en sekund på att det gjorde. Jag önskar att jag var där. Jag försökte leta upp ett ljus på båten samma dag, men jag insåg ganska fort att mitt letande var förgäves... jag lever ombord ett skepp helt tillverkat av trä. Så, jag tog fram min dagbok och ritade ett istället.
Jag minns honom så tydligt nu. Jag trodde att jag hade glömt. Som min kusin Patrik skrev till mig: ”han sitter uppe i himlen med min morfar nu med ett snapsglas i handen sjungandes på en snapsvisa”.

Morfar, jag saknar dig.

Tänk med hjärtat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-- 2,5 veckor kvar tills jag är åter på svensk mark. Detta blir förmodligen mitt sista inlägg på resande fot innan jag kommer hem. I 3 år har du varit med mig bloggen och hjälpt mig att uppdatera mina kära där hemma.   Imorgon börjar vi en kayak/...

Hej hej hallå! Här kommer en snabb uppdatering medan jag har täckning. Vi är tillbaka i bilen och spenderar våra kvällar på campingplatser. Ibland är det bara en gräsplätt mitt i ingen stans. Igår hade vi en underbar utsikt över ett snötäckt berg ...

Okej, jag har nu avslutat min sista dag for cardrona. Nu är bilen packad igen för en 2,5 veckors road trip på nya Zeeland vilket sedan följs av en dag av nostalgi i Sydney, två veckor av sol i Thailand, en dag att visa joe Köpenhamn och som sen avslu...

Hej alla fina! Uppdateringen här var varit dålig på senaste tiden. Men, det finns inte så mycket att skriva om. Jag lever i bubblan av cardrona och allt som kommer med det. Jag arbetar fem dagar i veckan och åker skidor på mina lediga dagar. Jag h...

Hej kära familj och vänner! Det blixtrar och dundrar här i Wanaka idag och Cardrona har tagit beslutet att inte öppna. All personal satt utanför kontoret i byn i 1 timme och väntade på ett svar, ska vi öppna eller inte? Sen kom det vackra ordet: ...