Vi såg skymten av land en tidig morgon runt 06.00, mitt i mitt skift. Jag och Jim hade spenderat mesta tiden till att lista ut vilka signaler fyrarna gav ut när dagsljuset började komma fram och öarna visade sig. Vi skickades direkt upp i masten för att harbor furla seglen. Vi måste se fin ut när vi kommer in.

Min första tid här har varit svår och är fortfarande jobbig.  Två dagar efter att vi kommit fram fick jag beskedet att min morfar gått bort. Jag saknar honom så mycket.

Vi har blivit prövat på en ny sport här i Tonga som kallas skurfing. För oss är det precis som vattenskidor, bara det att här står du på en surfingbräda. Du håller fast i ett rep som vi knutit bak på vår dinghie och tricket är att försöka ställa sig upp. Jag var så nära... men ramlade varje gång jag kom upp på benen.

 
Joe lyckas saklart med allt :)

Sinnet vi är i nu är skönt. Varje dag flyttar vi oss en liten bit inom Tongas öar och varje eftermiddag ankrar vi på en ny plats. Vi har fått gå iland på flera olika stränder och detta är paradiset. Vi jobbar extremt hårt. Varje dag mellan 8 – 17 är vi uppe på däck i den stekande solen. Kroppen är van vid värmen nu, men solkrämen finns med i högsta hugg.

Våra passagerare på denna resa har varit de bästa hittills. Bruce är med som vanligt, han ska vara med på hela resan. Yvonne, vår mamma kom tillbaka i Rarotonga och var med ända till Tonga. Vi hade även ett nygift par som var ute på sin smekmånad och två tjejer från Kina. De var riktigt roliga och skapade alltid trubbel haha. Peter, en man från Nya Zeeland var en av mina favoriter och Christine var alltid så klumpig, välte ut sockret och ramlade hela tiden. Inte det ultimata när du är på ett skepp som rör sig.

Jag och Hannah har haft ett seriöst samtal med vår kapten Eric. Vi är båda med som volontärer och gör allt detta arbete gratis. Man kan säga att vår lön är tiden när vi får gå iland. När vi fick erbjudandet att följa med på denna resa sa vår chef att ”detta är en underbar möjlighet att få se denna delen av världen och ni får det helt gratis”.. Han nämnde inte hur mycket vi var tvungna att jobba och att vi mestadels fick se platserna från skeppet och inte ens gå iland. Vi hade därför ett samtal med Eric och han förstod oss precis. Jag och Hannah jobbar hårt, mer än vissa som får betalt. Vi plockar upp slack från andra crew-medlemmar som får betalt och det går på våra nerver. Vi bad därför om mer tid iland och Eric sa att det ska vi kunna fixa.

Pa tisdag bar det av igen. Denna gang till Fiji vilket jag ar taggad infor. Hoppas att det ar precis som alla sager att det ar.

Ta hand om er dar hemma sa hors vi snart igen. Jag saknar er!

 

Helen

1 november 2012 11:06

I heart tonga!

http://dusty-soles.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-- 2,5 veckor kvar tills jag är åter på svensk mark. Detta blir förmodligen mitt sista inlägg på resande fot innan jag kommer hem. I 3 år har du varit med mig bloggen och hjälpt mig att uppdatera mina kära där hemma.   Imorgon börjar vi en kayak/...

Hej hej hallå! Här kommer en snabb uppdatering medan jag har täckning. Vi är tillbaka i bilen och spenderar våra kvällar på campingplatser. Ibland är det bara en gräsplätt mitt i ingen stans. Igår hade vi en underbar utsikt över ett snötäckt berg ...

Okej, jag har nu avslutat min sista dag for cardrona. Nu är bilen packad igen för en 2,5 veckors road trip på nya Zeeland vilket sedan följs av en dag av nostalgi i Sydney, två veckor av sol i Thailand, en dag att visa joe Köpenhamn och som sen avslu...

Hej alla fina! Uppdateringen här var varit dålig på senaste tiden. Men, det finns inte så mycket att skriva om. Jag lever i bubblan av cardrona och allt som kommer med det. Jag arbetar fem dagar i veckan och åker skidor på mina lediga dagar. Jag h...

Hej kära familj och vänner! Det blixtrar och dundrar här i Wanaka idag och Cardrona har tagit beslutet att inte öppna. All personal satt utanför kontoret i byn i 1 timme och väntade på ett svar, ska vi öppna eller inte? Sen kom det vackra ordet: ...