Natten till den 23e oktober såg vi skymt av vårt älskade Australien. Efter en vecka till havs från Lord Howe, med starka vindar som blåst oss lite i fel riktning, hade vi hamnat lite norr om Sydney. Vi tog beslutet att segla in i Broken Bay, 5 timmars segling norrut.

Morgonen efter lättade vi ankar direkt efter frukost och började seglingen söderut mot Sydney. Känslan när vi kunde se öppningen till Sydneys gigantiska hamn och skyskraporna som nådde över klipporna var en känsla av att vi klarat av något stort. Vi var här igen, i Sydney som vi lämnade för 7 månader sedan. Vi har seglat runt i Stilla Havet, överlevt stormar, klarat oss när huvudmotorn bestämt sig för att sluta fungera, fått kontroll över och släckt en brand i maskinrummet och mycket mer. Vi var ett grönt crew och de flesta av oss hade aldrig varit till havs förr. Vi fick inte någon riktig utbildning i hur vi skulle bete oss i nödsituationer och vår refit var inte riktigt färdig. Ändå lämnade Soren Larsen Sydney i april och vi, det ”gröna backpacker crewet”, seglade henne hela vägen runt Stilla Havet och tillbaka.

 
Vackra vackra Soren

Sista delen på resan innan vi nådde Sydney var från New Caledonia med stopp vid ön Lord Howe (Australien). Jag var på 12-4 skiftet och jag hade en jättebra resa. Jag bestämde mig för att använda ett sjösjuksplåster som man sätter bakom örat. Jag mådde inte illa en enda gång och jag kunde arbeta på riktigt. Det var under denna tid som jag insåg hur mycket jag tycker om att segla. Jag har lärt mig så mycket under dessa 7 månader som jag ska ta till vara på och aldrig glömma. Det kan föra mig till så många mer häftiga äventyr i framtiden.

Vi lämnade New Caledonia 3 veckor innan vi skulle vara framme i Sydney. Med oss kom inte bara våra Voyage Crew utan även en liten fransk råtta. När vi lägger till vid en hamn med våra stora linor så är det lätt för dessa små jävlar att smyga ombord. Självklart hade vi en plastråtta ombord och Hannah och Eric lurade mig riktigt rejält när de låtsades att den var i köket.

 
All the Permanent Crew and Voyage Crew in New Caledonia

Alla betalande passagerare gjorde ett riktigt bra jobb med att komma upp till sina nattskift och vissa var sjösjuka men pressade sig själva till att vara med och dra i linor och sätta segel. När vi nådde Lord Howe var alla väldigt imponerade och nyfikna på att gå iland. Men, samma natt kom en stark vind in och jag vaknade flera gånger av att vinden flyttade skeppet och att ankaret drogs på bottnen. Tidigt på morgonen kom vår kapten och väckte oss och sa att han tagit beslutet att hiva upp ankaret, efter att kustbevakarna på Lord Howe sagt att det inte finns någon säker plats att ankra vid runt hela ön, och börja resan till Sydney direkt. Många av våra passagerare blev ledsna och frustrerade, vilket jag förstår till 100 %. Men, efter ett dygn hade de flesta fått tillbaka sitt glada humör och vi var i seglingsmode igen.

Så, på eftermiddagen till den 23e oktober seglade vi in i Sydneys hamn igen och det var en vacker syn. Skyskraporna i bakgrunden, Fort Denison, bron och operahuset. Det var ett kärt återseende, men samtidigt fanns det en stor klump i magen på mig. Att komma tillbaka betyder också att mina vänner kommer åka hem. Jag har jobbat och levt tillsammans med dessa människor i snart ett år. Vi har tagit hand om varandra ute till havs och vi har skapat otroliga band som aldrig kommer att brytas.

Nu är det bara jag, Joe och Zim kvar. Saknaden av de andra är stor, men samtidigt är jag taggad för vad som kommer hända nu. Vad har Sydney att bjuda på denna gång? Ett rykte säger att det ska bli den varmaste sommaren på länge.

Ta hand om er där hemma sa hörs vi snart igen! <3