Hej på er!

Först vill jag säga förlåt för att jag inte har uppdaterat på länge. Men, efter att ni läst detta inlägg så förstår ni nog varför, haha.

I tisdags tog Soren upp ur vattnet. Jag vet inte vad det heter på svenska, men på engelska kallas det ”on the slip”. (En liten sidetrack.. jag lär mig alla dessa båt-ord på engelska men har ingen aning om vad det är på svenska, så ni kan få skratta lite när jag försöker förklara).

I alla fall. Vart annat år tas Soren upp ur vattnet för extra arbete och i år är vi precis under the Anzac bridge hos Sydney City Marina.
Det är mycket som ska fixas, bytas ut och repareras. Jag har under två dagar nästan använt fler verktyg än vad jag gjort i hela mitt liv. Jag har sandat, skrapat, tagit bort utfyllare i hål, använt en ”water blaster” för att blåsa av all smuts på ankarkedjan, använt en ”needle gun” för att sedan skjuta bort all rost på kedjan, målat kedjan och mycket mycket mer.

Vi seglade in till Sydney City Marina och placerade oss ovanför en platform som på bilden är under vattnet. En dykare hoppade sedan i vattnet och spenderade ett bra tag med att se till så att alla block låg rätt for att jämna ut vikten när skeppet skulle lyftas upp. När dykaren gett kartecken så borjade platformen stiga och med sig lyfte den skeppet. Nar skeppet var ute ur vattnet flyttades vi till en annan platform på land. Så, har ligger vi nu, 7 meter ovanför marken haha.

Vi jobbar 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan. Vi har ett dagsskift från 07.00 – 19.00 och ett nattskift från 14.00-02.00 Som tur är fick jag dagsskiftet och det funkar bra för mig. 
Jobben är påfrestande, men jag tycker att hela processen är häftig. Det känns som att det verkligen är på riktigt den här gången. Och det känns som att jag bidrar, trots att jag inte är lika stark som killarna. Jag kan också!!

The Anzac Bridge och Soren Larsen. Man ser toppen av masten när man kör över bron!

Detta pågår i två veckor innan vi går tillbaka ut i hamnen. Så, jag ska ta igen mina lediga dagar då!

Så ja, detta är vad som pågår i mitt liv för tillfället. Jag är även mitt i en process av att eventuellt få ett andraårs visum för Australien. Mer information kommer om detta när jag fått ett ja eller nä och när jag vet vad som kommer att hända med mitt liv framover. (Detta är den största anledningen till varför jag inte uppdaterat eller informerat er om vad som händer och vad mina planer är. För jag har ingen aning just nu. Jag är just nu mitt emellan att kunna få stanna eller vara tvungen att lämna och det är jättestressigt och oroligt. Om jag inte får stanna så betyder det att jag måste lämna Australien och även Joe for ett tag. Så, jag uppdaterar er så fort jag vet, lovar)

Saknar er alla så mycket!!

På Bali blev jag väldigt förtjust och imponerad av alla skulpturer och tempel. Nästan alla familjer har ett litet tempel i trädgården och varje eftermiddag/kväll lägger de ut en liten liten offergåva på vägen för tur för nästa dag.

Offergåva som läggs ut på gatan for tur inför nästa dag

På en av våra utflykter passerade vi ett stort tempel som vi ville stanna och titta på. Det visade sig att templet och byn firade ett jubeleum. Templet hette Butan Village Temple och några av byborna hade ett genrep för en dansuppvisning inför kvällen då den stora festen ägde rum.
Innan vi fick gå in i templet var vi tvungna att använda en sarong. Man får inte visa benen i ett tempel, för att visa respekt för gudarna. De klär även stayeerna i saronger.

Jag och Joe innan vi gick in i templet

Väl inne i templet tappade jag hakan för alla skulpturer och arkitektur. Detaljerna var helt otroliga och lukten av rökelser från offergåvorna (vilket förresten är lukten nästan överallt på Bali) gjorde det hela till en perfekt upplevelse. 

Ingången