Hejsan!

Jag har varit med om sa mycket de senaste dagarna. Forst vill jag saga forlat for att jag inte uppdaterat tidigare, men, Sydney Harbour Tall Ships hade inte betalat oss i tid, vilket betydde att jag inte kunde betala for internet.

Vi kom till Rarotonga den 16 maj och det var en valdigt harlig kansla. Vi hade antligen natt tropikerna och varmen var otrolig. De sista dagarna ute pa havet innan vi kom fram var milda och vi behovde inte ha vara regnklader pa oss.

Rarotonga    

Rarotonga ar en mycket vacker o med palmer overallt. Folket har ar trevliga och sociala. Hamnen har ar aven Sorens hemhamn sa vi ar kanda har. Direkt nar vi lagt till sa kom folk ner till hamnen for att halsa pa oss och for att titta. En man fran den lokala tidningen kom och intervjuade oss och tva dagar senare var vi med i tidningen! (Med hela ganget uppe i foren).

Vi fick en dag ledigt och jag, Joe, Hannah, Jim och Mitch bestamde oss for att ga pa en ”kulturell show” pa kvallen. Vi bestamde oss for att ga pa den lite dyrare som ocksa sag sa mycket battre ut. Vi anmalde oss och begav oss ner till stranden for att snorkla. Men, tyvarr sa var det inte varldens basta snorkelstalle.. Men, vi sag en bla sjostjarna. Vi
chillade pa stranden istallet och drack rom som riktiga seglare haha. Pa vagen tillbaka till skeppet passerade vi en lokal kladesaffar och betamde oss for att kopa outfits for kvallen. Jag och Hannah kopte vars en blommig och fargglad klanning och killarna vars en skjorta.
Vi gjorde oss iordning och vid 18 kom var buss och hamtade upp oss. Den korde oss hela vagen till restautrangen och val dar fick vi en supergod buffe och efter det en show. Man som klattrade upp i en palm pa 4 sekunder, skarde av en
kokosnot och gled tillbaka ner som en brandmanspale. Kvinnor i hula-hula kjolar som skakade rumpan sa coolt och man som dansade runt med muskulosa kroppar. Efterat bad vi var busshauffor att slappa av oss mitt framfor puben, dar vi spenderade resten av kvallen.

Jag, Hannah, Mitch, Joe och Jim 

Dagen efter berattade var kapten Tod att vi maste bege oss fran hamnen i Rarotonga for ”The Wakas” skulle komma in tidigt nasta morgon. En ”waka” ar en storre kanot (men kalla aldrig det for kanot for da tar de illa upp..) med segel och deckhus. De lamnar som pojkar och seglar ut pa havet till olika lander i tre manader och
kommer tillbaka som krigare.

Vi bestamde oss darfor for att segla till en annan o som heter Aitutaki.

Tva dagar senare nadde vi paradiset. Jag har aldrig sett nagot liknande. Vi fick 4 timmar pa land och vi begav oss direkt till stranden. Aitutaki ar omringad av en ljusbla lagun och det finns bara en plats att komma in med bat. Vi hoppade i direkt och borjade snorkla. Jag sag sa mangahaftiga fiskar, mestadels fran ”Hitta Nemo”. Vi sag aven fiskar som hoppade upp ur vattnet, jattecoolt! Innan vi begav oss tillbaka till baten klattrade Jim och Joe upp i en palm och kastade ner kokosnotter som vi tog med oss tillbaka till skeppet och at.

Nasta dag var det andra halvan av crewet som fick ga iland och vi var kvar ombord for att fullgora ”stadlordagen”. Jattekul.. Kaptenen lat oss bada fran baten under var rast och vi hoppade fran foren och dechuset. Superkul!

Nu ar vi tillbaka i Rarotonga och vi har 6 timmar ledigt idag och ett helt dygn pa fredag. Vadret ar inte jattebra sa idag bestamde vi oss for att ga och uppdatera oss med omvarlden har pa internetcafet. Pa fredag ska vi gora en vandring over on och snorkla lite mer.

Om 3 dagar lyfter mitt plan fran Rarotonga mot Sydney. Snart ar jag hemma!

Jag hoppas att allt ar bra dar hemma.

Elin, jag vill hora allt om Kreta nar jag kommer hem.. och ja, om allt som har hant i ditt liv medan jag varit borta. Saknar dig sa himla mycket. Jag onskar att jag kunde vara hemma och se dig i din underbart vackra balklanning. Men, vi ses pa din student. Jag ar sa stolt over dig bastis!

Nu ar det dax att runda av och fortsatta var lediga dag.

Ta hand om er sa ses vi snart!

Hej pa er!

Jag kan nu antligen saga att vi har natt tropikerna och The Cook Islands. Efter ca 16 dagar till havs med bara vatten sa langt ogat kunde na, var det en underbar kansla att se land i horisonten. Joe och var kapten Tod klattrade upp
i masten for att se det lite battre och tanka sig, det var faktiskt land! Denna resa fran Nya Zeeland har varit mycket lugnare an den forsta mellan Sydney och Nya Zeeland. Inte lika manga stormar och mycket lugnare vatten. Det gjorde hela upplevelsen lattare och jag har haft en mycket storre motivation till att gora
bra ifran mig. Jag kan faktiskt ganska mycket om segling nu.

  

ON THE ROAD AGAIN / 12 MAJ 2012
Da har tiden kommit att lamna vackra Nya Zeeland. Det ar redan dag 3 har ute och rutinerna ar tillbaka. De sista dagarna innan vi lamnade var helt fantastiska. En tidig morgon var vi med om nagot haftigt. Allt var sa stilla. Jim fiskade, Emil fick oss att skratta (som vanligt) och jag och Hannah stod och pratade. Plotsligt sager hon
”vad ar det?” och pekar ut mot horisonten. Efter nagon minut ser vi att det ar en hel flock delfiner som kommer rakt mot oss! Nagra av dem ar pa lekhumor och hoppar runt. Medan vi alla star dar chockade av vad som hander sa kunde delfinerna inte bry sig mindre om oss. De passerade lika tyst som de kom och efternagra minuter var de forsvunna igen i horisonten. Senare samma dag kom ett annat skepp, Tucker Thompson, och ankrade bredvid oss. Detta skepp var ute pa en veckosegling med ca 12 ungdomar ombord och det ar aven skeppet som var kapten, Tod Thompson byggde med sin pappa. Alla ungdomar och ledare ombord kom over och halsade pa oss. Nar de lamnade bestamde vi oss for att gora en attack mot dem senare samma natt (nagot som engelsmannen kallar raid)
Sa..
ATTACKEN MOT TUCKER THOMPSON
Vid 02.00 vacker Joe mig och sager att det ar dax. Jag, Joe, Jim, Hannah, Mitch, Dan, Emil och Bjarke samlas uppe pa deck. Vi hoppar alla ner i var dingie (liten bat) och med oss har vi en burk med ris och en egengjord flagga.
Var plan ar att: ro over sa tyst som mojligt, klattra upp i masten och halla ris i seglen, kasta av och omleda alla linor ombord, sno deras flagga och ersatta den med var egengjorda, sno deras dingie och till slut fa med oss sa
manga saker fran deras deck som mojligt.
Val dar spenderade vi ca 20 minuter (lite for lange) innan vi blev upptackta av ledarna som skriker: ”Go to bed!”. Vi springer tillbaka till var lilla bat och hoppar i. Ledarna tror att vi ar deras ungdomar som forsoker fly sa en av dem
tar tag i Dans ben och forsoker dra tillbaka honom. Men efter nagra sekunder ser dem vem det ar och vralar: ” Oh shit, it’s the Soren crew!!”. Val i dingien inser vi att vi bara ar fyra personer i baten. Joe, Emil och Bjarke hanger fran barbord sida och ledarna forsoker putta i dem i vattnet samtidigt som de samlat ihop alla deras hinkar och kastar vatten pa oss. Vi kommer tillbaka och killarna hoppar i. ”YES!” tanker vi, men da sager Emil: ”Var ar Jim?”. Nej,vi saknar en! Da hor vi Jim skrika: ”Soren, foren!”. Dan kor oss runt och dar hanger Jim fran foren och dinglar. Vi kor under honom, han slapper taget och vi ar alla tillbaka i dingien! Vi ropar saker som: ”Bye Tucker Thompson”, ”See you again” och vart crew-vral. Hela vagen tillbaka jublade vi, for aven om vi blev upptackta sa gjorde vi ett bra jobb. GO SOREN GO!

.. Tillbaka till nuet.
Nu sitter jag I koket (the galley) pa skeppet med en burk coca cola. Under mina manader i Sydney ombord The Swan hade jag tillgang till gratis cola varje dag, vilket nu har resulterat i ett litet beroende. 

Vi ar tillbaka pa havet, mitt ute i ingenstans. Tyvarr kom sjosjukan tillbaka och forsta kvallen under mitt skift stod jag lutad over relingen. Det ar inte forrens idag, dag tre, som jag kanner mig som mig sjalv igen. Jag kan
sitta i koket utan att ma illa. Detta ar verkligen en mansvarld. Jag ar trott pa att bevisa sa mycket bara for att jag ar tjej. Forsta resan fick vi mest jobb som att stada toaletterna och assistera vid att satta segel osv. Nu, under andra resan far jag mer ansvar. Igar bad Eric, var first mate, mig att satta ett segel som heter ”The middle staysail”. En riktig utmaning och jag klarade det!

For att satta detta segel behover du:
- En halliett, vilket drar upp seglet
- En downhawl, vilket drar ner seglet
- Sheets, vilket ar sidorna pa seglet
- Tricinglines, vilket forhindrar linorna att skara mot andra linor och darfor
ga isonder.

Sa, for att fa upp ”The middle staysail” (vilket bor mellan var framre mast och masten i mitten) behover du en person som kastar av ”The downhawl” sa att tre personer pa ”The halliett” kan dra upp seglet. Du vill aven ha en person pa varje ”sheet” som kontrollerar att vinden inte tar i for mycket. Och en person som skriker kommandon, vilket var jag. Jag ar valdigt stolt over mig sjalv att jag klarade det och jag kunde se pa Eric att han var imponerad. Jag tror att mannen ombord blir lite chockade varje gang vi tjejer klarar av nagot extra speciellt, men det ar for att vi inte har fatt chansen att visa vad vi kan. Sa nu, nar jag har bevisat mig sjalv mer, far jag mer ansvar.
Som idag klattrade jag upp till ”The tegallant”, vilket ar seglet hogst upp i var 30 meter hoga framre mast. Det gungar sa mycket mer dar uppe och emellanat kunde jag inte gora annat an att bara halla i for kung och fosterland.

Denna resa till The Cook Islands ar jag pa 8-12 skiftet med Emil, Dan och var kapten Tod. Det betyder att jag jobbar 08-12 under morgonen och 20-24 pa kvallen. Jag gillar detta skift mest hittils for det ar mest likt ett vanligt
sovschema da jag kan sova mellan 24 och 07. Vara passagerare lamnar inte forrens den 24e maj sa vi har gott om tid till att upptacka denna underbara plats. Den 26e maj paborjar jag min resa mot Sverige. Forst flyger jag till Sydney och sen den 29 maj till Kopenhamn. Jag kommer fram den 30e och da hoppas jag pa att fa se er alla.

  
Jag hoppas att allt ar bra med er dar hemma! Langtar efter att fa se er igen.

Massa pussar och kramar!