Ännu två delar av detta äventyr är avklarade och Sydney kommer närmre och närmre. Platserna jag sett, människorna jag mött och vännerna jag fått. Vi lever i ett paradis och jag kommer sakna allt och alla så mycket.

Ändå är det en skön känsla i magen när jag tänker på att komma tillbaka till Sydney. Inte för de tre första månaderna, vilket betyder hårt arbete i hamnen igen, utan nästa del av mitt äventyr – att resa till Nya Zeeland. I februari korsar jag det Tasmanska Havet igen... dock denna gång med flyg.

Vanuatu har varit indelat i fyra delar. Första delen har jag redan berättat om för er. Vi besökte Lamon Bay på ön Malekula, vulkanen på Ambrym och byn i Benom Bay. Vi såg ”custom danser”, träffade barnen och snorklade med sköldpaddor.
Under andra delen av Vanuatu begav vi oss norrut mot ”The Banks Islands” och ”The Torres Islands”. Vi gick iland på ön Ureparapara där vi hade den årliga fotbollsmatchen mellan Soren Larsen och byborna på ön, vi dansade till sent på natten med barnen och jag köpte en carving. ”The Torres Islands” ligger mest norrut och de öarna var fyllda med underbara stränder. Vit sand och turkost vatten så långt ögat kunde nå. Vi träffade inte lika mycket folk under denna del, vi upptäckte mest mer av naturen.
Den tredje delen var ett kärt återseende då vi seglade söderut igen. Vi kom tillbaka till Benom Bay, Ambrym och Lamon Bay. Två av de mest fantastiska ögonblicken under hela resan genom Stilla Havet ägde rum i Lamon Bay. Det första var när jag och Joe hade lånat Jims undervattenskamera för att snorkla på stället där vi såg sköldpaddor under den första delen av resan. Vi stötte vi på ca 9-10 stycken och jag var helt i extas och började simma efter dem. En av dem var mindre blyg än de andra och han (eller hon) lät mig dyka ner och simma bredvid. När jag var bredvid vände han sitt huvud mot mig och… han hade inte riktigt samma nyfikenhet för mig som jag hade för honom… haha, han tittade på mig en liten stund, sen vände han tillbaka huvudet och fortsatte simma som att inget hade hänt. Jag, å andra sidan, var helt överväldigad av vad jag precis varit med om. Känslan var obeskrivlig.

Det andra fantastiska ögonblicket hände dagen efter. Jag blev väckt av att Joe skrek på mig för att komma upp på däck. Väl uppe såg jag att tre valar hade simmat in i viken vi var ankrade i och höll till ca 30 meter från skeppet. En mamma, en pappa och en unge. Jim och Mitch hoppade i med sina snorklar och jag och Joe gjorde detsamma. Mitt hjärta dunkade så fort… jag simmade mot tre av de största djuren som finns på jorden. Jim vände sig om och signalerade att valarna hade sett oss och börjat simma iväg. Detta betydde att de simmade rakt mot mig och Joe. När jag hade mitt huvud under vattnet kunde jag höra dem kommunicera med varandra och helt plötsligt passerade ungen ca 5 meter ifrån mig. Under det ögonblicket stod mitt hjärta still. Så gigantisk och så lugn.

Vi är nu mitt i vår fjärde och sista del av Vanuatu. Det känns som att det var igår som vi anlände och tänkte ”härligt, här ska vi stanna i 6 veckor”. Jag kan inte förstå att tiden redan är slut. Det har gått så fort, men det är ju så det är när man har roligt inte sant?
Vi har varit med om många förändringar inför denna sista del. Vår förra 2nd Mate visade sig vara för vänlig med alkoholen, var aggressiv mot sin partner och även mot Eric (vår kapten). Polisen kom ut till skeppet och Tony spenderade natten i fängelse. Eric sparkade honom och alla har varit så mycket gladare och lugnare sedan han försvann.
Debbie, vår kock, och Emil, vår assisterade kock, bestämde sig för att de hade fått nog och lämnade i Port Vila. Leslee, vår purser (personen som har hand om städningen, pengarna, alkoholen osv), hoppade också av i Port Vila för att ha en liten semester under denna sista del.
Allt detta betyder att två nya crew-medlemmar anlände i Port Vila. Nick är här som vår nya 2nd Mate och Jen som vår kock. Hannah erbjöd sig att bli assisterade kock och jag blev tilldelad ”purser”-rollen medan Leslee är borta. Nu när vi tappat en deckhand blev det även bestämt att jag kommer att få betalt under denna sista del av resan. Inget som ägarna vet om men Eric tyckte att det var inte mer än rättvist.

New Caledonia är näst på schemat och på vägen dit stannade vi vid Uremango och Tanna. På Tanna finns det en aktiv vulkan och vi fick ledig tid för att åka och se den. Helt sjukt jävla mega häftigt!!!

 
Dar fanns en brevlada och jag tankte pa mamma och pappa :)

Nu är det endast fyra veckor kvar av vårt segeläventyr. Sydney är riktigt nära. Allt detta kommer att sluta. Jim, Hannah, Mitch och Helen reser hem inom en vecka när vi kommer tillbaka. Det är slutet av en era. Vi har jobbat och levt ihop i snart ett år och att se dessa personer som jag kommit så nära lämna kommer vara jättesvårt.

Efter New Caledonia går vi tillbaka till den tuffa seglingen. Vi korsar Det Tasmanska Havet igen och det enda jag kan tänka på är den stora stormen vi var med om när vi seglade över till Nya Zeeland. Denna gång är jag inte lika rädd. Jag vet vad jag ska göra i en nödsituation och jag vet vad segling handlar om.

Jag hoppas att allt är bra med er där hemma. Jag tänker på er mycket. Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-- 2,5 veckor kvar tills jag är åter på svensk mark. Detta blir förmodligen mitt sista inlägg på resande fot innan jag kommer hem. I 3 år har du varit med mig bloggen och hjälpt mig att uppdatera mina kära där hemma.   Imorgon börjar vi en kayak/...

Hej hej hallå! Här kommer en snabb uppdatering medan jag har täckning. Vi är tillbaka i bilen och spenderar våra kvällar på campingplatser. Ibland är det bara en gräsplätt mitt i ingen stans. Igår hade vi en underbar utsikt över ett snötäckt berg ...

Okej, jag har nu avslutat min sista dag for cardrona. Nu är bilen packad igen för en 2,5 veckors road trip på nya Zeeland vilket sedan följs av en dag av nostalgi i Sydney, två veckor av sol i Thailand, en dag att visa joe Köpenhamn och som sen avslu...

Hej alla fina! Uppdateringen här var varit dålig på senaste tiden. Men, det finns inte så mycket att skriva om. Jag lever i bubblan av cardrona och allt som kommer med det. Jag arbetar fem dagar i veckan och åker skidor på mina lediga dagar. Jag h...

Hej kära familj och vänner! Det blixtrar och dundrar här i Wanaka idag och Cardrona har tagit beslutet att inte öppna. All personal satt utanför kontoret i byn i 1 timme och väntade på ett svar, ska vi öppna eller inte? Sen kom det vackra ordet: ...