Naturen i Nya Zeeland ar helt fantastisk! Man tappar hakan hela tiden. Detta ar Nelson Lakes.

Tänk dig att du står på en strand och tittar ut mot havet. Till vänster, precis vid kusten, står en mäktig bergskedja där topparna är täckta av snö. Till höger finns en sälkoloni med hundratals små och stora sälar. Detta är Kaikoura, en liten by på en halvö längs östkusten på södra ön av Nya Zeeland.

Här bor Yvonne. Hon var med som passagerare på första delen av vårt äventyr ombord Soren Larsen. Men, hon var mer som en av besättningen med sin glada attityd och hon fanns alltid där och hjälpte till. Hon blev lite som en extramamma till alla oss deckhands som alla var iväg från våra föräldrar. 

Yvonne älskade att segla och hon kom tillbaka fyra gånger under resans gång. Hon seglade Sydney till Nya Zeeland, Cook Islands till Samoa, Samoa till Tonga och Nya Kaledonien tillbaka till Sydney.

På söndag är det god tid för oss att ta oss ner till Wanaka, vilket kommer att vara vårt hem under vintersäsongen. Det är fortfarande konstigt att säga vinter när man pratar om juni, juli och augusti. Jag är väldigt glad över att få se snön igen! Jag har inte haft en riktig vinter på 3 år nu. Det är på tiden!

Hoppas att ni alla mår prima där hemma!

// Imagine that you’re staning on a beach looking out over the ocean. To your left you have a high mountain chain where the tops are covered in snow. To your left is a seal colony with hundreds of small and big seals. This is Kaikoura, a little town on the east coast of the south island of New Zealand.
This is where Yvonne lives. She was on board as a passenger for the first leg of the South Pacific trip. However, she felt more a part of the crew and she became like a mum to all of us since we all were away from our families. She took good care of us. 
She loved to sail and she ended up coming back and completing four legs on the whole trip. She did Sydney to New Zealand, The Cook Islands to Samoa, Samoa to Tonga and New Caledonia back to Sydney.

We’re heading down to Wanaka on Sunday, where we’ll settle down for the winter season. It’s still weird for me to say winter when we’re talking about June, July and August. I don’t think I’ll ever get used to it. I’m really excited to se the snow again though! I haven’t had a proper winter for three years! It’s about time!

Take care all of you, wherever you are I miss you! //

   A waterfall with baby seals!

Jag har nu varit pa resande fot i 2,5 ar. Under denna tid har jag lyckats att overvinna manga radslor och pusha mig sjalv extremt mycket. Jag har aven fatt unika mojligheter som har lett till helt underbara upplevelser. Har ar mina top 6 fran Australien, Stilla Havet och Nya Zeeland!

// I have now been traveling for 2,5 years. I've been bale to push my self and over come fears during this time. I've had rare chances that have led to wonderful experiences. Here's my top 6 fram Australia, South Pacific and New Zealand //

Jag hoppade fran himlen / Jumping from the sky (BUCKETLIST)
2011 gjorde jag en skydive I Mission Beach pa ostkusten I Australien. Jag valde det hogsta man kunde hoppa just da, vilket var 14000ft (jag har ingen aning om vad det ar i mater).
// I found the courage to do a skydive at Mission Beach on the eastcoast of Australia in 2011. I chose 14000ft, which was the highest jump you could do at the time //

Seglade runt landerna i Stilla Havet och genomled tva svara stormar / Sailed through the South Pacific and endured two rough storms
Som de flesa av er som laser min blogg, sa arbetade jag ju ombord Soren Larsen I 7 manader. Under denna tid attakerades vi av tva svara stomar, vilket skramde mig. Den forsta var redan tva dagar in pa resan och vagorna runt oss var 4 meter. Det var vatten overallt, det kom over sidorna med varje vag, skeppet gungade och nuddade vattnet varje gang, tva av vara segel forstordes i vinden och under tiden detta hande var vi tvugna att arbeta och ta hand om skeppet. Herregud, vad jag fragade mig sjalv ibland vad jag get mig in pa! Dock, nar var andra storm kom (ca 4 manader in pa resan) sa var jag mer saker pa mig sjalv och jag fick en stor adrenalinkick av att bli helt tackt av en vag som kom bakifran nar jag styrde och att klattra i masten nar det svajar sa man maste halla I for kung och fosterland for att inte ramla I havet.

// As most of you know, I worked on board the Danish tall ship Soren Larsen for 7 moths sailing the South Pacific. During this time, two rough storms hit us. The first one was only two days in to the voyage and it really scared me. The waves and the swell were 4 meters and there was water everywhere. Every time the ship swung there was water on the deck, two of our sails were ruined and during this time we had to work to try and keep the ship safe. Sometimes I really asked myself “what have I got myself in to?!”. However, the second storm hit us approx 4 months in to the voyage and I felt more confident and I got a big adrenalin kick from being covered by a wave whilst stearing and having to climb the mast and hold on as hard as I could not to fall off in to the sea. //

Att se en levande vulkan / To see an erupting volcano

Under var resa I Stilla Havet besokte vi det underbara landet, Vanuatu. Det var fullt av overaskningar och en av dessa var vulkanen pa on Tanna. Vi blev korda med en truck upp till vulkanen och avslappta for att ga runt précis som vi ville. Har fans inga sakerhetsregler an att inte ga for nara kanten. Har fans inga stangsel eller nagot, du bara satt ner och njot av skadespelet. Det var helt magiskt! (Filmen ar dock pa snedden, men vand huvudet lite sa ser ni batter haha)

// During our voyage of the South Pacific we visited the wonderful country Vanuatu. It was full of surprises and one of these was the volcano on the island of Tanna. We were driven in a truck up to the volcano and dropped off to walk around wherever we wanted. There were so safety rules than not walking too close to the fall. There were no signs or fences, you just sat on the side of the erupting volcano watching!  It was magical! (sorry, the video is on it’s side, but if you tilt your head a little it’s easier haha) //

Simma med skoldpaddor / Swimming with turtles

Aven denna upplevelse aged rum I Vanuatu. Vi ankrade pa en plats kallad Banom Bay som ark ant for att manga skoldpaddor kommer hit for att ata. Vi hoppade I vattnet med vara snorklar och vi sag over 10 skoldpaddor under en halvtimme!

// we anchored in a bay called Banom Bay in Vanuatu, a place famous for the turtles coming there to feed. We jumped in the water with our snorkel gear and we saw more than 10 turtles in 30 minutes! //

Att se valar som ett yrke / to have Whale Watching (deckhand) as a profession

Under min tid I Sydney arbetade jag for Sydney Fast Ferries ombord vara Whale Watching seglingar. Helt underbart att se valar dagligen. De hoppade, lekte och var fria. Detta ar jag valdigt man om, att forvara djur I deras naturliga miljo och inte pa zoo. Jag vill utbilda manniskor att tanka om. Detta gjorde jag under 6 manader.

During my time in Sydney, I worked for Sydney Fast Ferries on board theit Whale Watching cruises. It was amazing to see whales daily. They breached, played and were free. I’m very passionate about concervation of animals and it’s so much nicer to see animals in their natural environment and not in a zoo. I want to educate people to rethink! I did this for 6 months. //

(Exuse my not so very steady hand for this film.. it's hard when the boat is rocking)

Forsranning / White Water Rafting

Tauranga och Rotorua pa Nya Zeeland. Med ett foretag kallat Rafting NZ. Extrema dagen da man gor tva floder med grad 5. Den sista ineholl ett vattenfall pa 7 meter. HERREGUD vad jag var skraj och nar var guide berattade att manniskor dott pa dessa floder… da ville jag bara hoppa av! Men var bat lyckades jattebra och jag ville inte aka hem nar vi var klara!

// Tauranga and Rotorua on New Zealand. With a company called Rafting NZ. Extreme day with two rivers with grade 5. The last one had a waterfall of  7 meters. OH MY GOD, I was so scared and when our guide said that people have died on this river I just wanted to jump off! But, our raft did very well and when it was over, I didn’t want to go home! //

Jag lever fortfarande livet pa Nya Zeeland och kommer snart borja en skidsasong pa berget Cardrona! Vi flyttar ner till Wanaka om tva veckor!!

// I'm still living life on New Zealand and will soon start a skiseason on the montain Cardrona! We're moving down to Wanaka in two weeks //

Take care v

Har kommer tva roliga filmer fran nar vi var uppe pa norra Nya Zeeland, resandes runt med Chloe och Patrick. 

// Here's two funny videos from when we were exploring Northland in New Zealand, traveling with Chloe and Patrick //

Som ni vet sa besokte vi sanddynerna uppe i norr och jag filmade tva tjejer som akte ner for dem precis innan oss.. jag blev skitskraj! Men jag gjorde det, sju ganger om!!

// As you know, we visited the sand dunes uo in Northland and I filmed two girls surfing down just before us.. and yes I shat my pants! But I made it down, 7 times over! //

  Som om att aka ner for sanddyner inte var nog sa korde vi ner for en back till havet.. ganska haftigt att se bilen pa stranden, haha!

// As if surfing down sand dunes was not enough, we decided to drive down a stream to the ocean.. a pretty cool feeling to see the little van on the beach! // 
 

Hej kara familj och vanner!

Herregud, vad jag har varit dalig pa att uppdatera bloggen. Det ar sa mycket som hander hela tiden och jag vet inte hur manga ganger jag har varit tvungen att stalla in en skype-date pga dalig tackning.

Senast skrev jag om vart White Water Rafting-aventyr och sedan dess har vi hunnit med ganska mycket. Vi har utforskat grottor i Waitomo. Vi spenderade en hel dag under jorden da vi absailade ner, klattrade upp for vattenfall, "Black Water Raftade" (vi hoppade i en flod under jorden och tittade pa lysmaskar i morkret! SA KALLT!!)

Me absailing down in to a 30 m deep cave

Me and Joe coming out again after 3 h under ground

Vi har aterupplevt gamla minnen, da vi halsade pa var gamla kapten Eric fran seglingen i Stilla Havet. Han bor uppe i norra Nya Zeeland i Whangarei pa landsbyggden. Med oss hade vi aven en av passagerarna, Yvonne, som var med pa 4 delar av hela resan och det kandes som att hon var en del av besattningen. Vi spenderade nagra dagar pa Erics gard (vilket kandes som att jag var tillbaka pa min mormor och morfars sommarstuga i Smaland hemma i Sverige) och efter det korde vi upp till ett magiskt omrade som kallas Bay of Islands. Det var dar som vi forst nadde land pa Nya Zeeland ombord Soren Larsen for 2 ar sedan. Gissa vad vi gjorde? Vi hyrde en bat tillsammans och seglade runt och besokte platserna vi sag tidigare. Vi badade, solade, fiskade och jag lyckades lamna Joe pa en ode o! Brilljant.

Yvonne, me and Eric

A very lucky girl for capturing this one!

Beautiful Roberton Island

Efter var fantastiska segling begav jag och Joe oss annu langre norrut, anda upp till den nordligaste platsen pa Nya Zeeland, Cape Reinga. Pa vagen upp stannade vi pa en helt underbar camping precis vid stranden och vi var helt sjalva. Vi surfade och solade hela dagen!

Vagen till Cape Reinga gar langs med en strand kallad 90 mile beach! Det finns ett alternativ att kora hela vagen upp pa stranden, men man maste vara forsiktig med nar det ar ebb och flod.. da vattnet kommer valdigt hogt upp och du kan latt fastna i sanden. Vi bestamde oss for att stanna pa den sakra sidan och kora pa asfalten..

Nar vi kode langs 90 Mile Beach sag vi en skylt som sa "sanddyner 3 km". Vi hade hort rykten om dessa och att man kan "aka pulka" ner for dem. Detta ville vi verkligen inte missa, sa vi bestamde oss for att ta en titt. Och sannerligen kunde man hyra brador nagot mindre an surfbrador och aka ner for de 30 m hoga dynerna. Herregus vad snabbt det gick och jag skrek som en liten tjej! Vi hade sand OVERALLT.

Sanddynerna



Som om inte sanddyner var nog sa sag vi, under tiden vi lekte i sanden, att bussar korde langs en back som ringlade sig fram bredvis dynerna. Vi fragade damen som vi hyrde bradorna av och hon berattade for oss att man kan kora ner langs denna back anda ner till stranden under ebb. Och vad gjorde vi? Vi korde ner!

Gamla Bettan pavag till stranden!

Uppe vis Cape Reinga kan man tydligt se dar det Tasmanska Havet moter Stilla Havet! Jattehaftigt. Tyvarr var det regnigt och mulet dagen da vi var dar och bilderna ar ganska kassa. Men jag vill anda visa hur det sag ut!

Det Tasmanska Havet moter Stilla Havet, helt otroligt.

Efter vara aventyr norrut korde vi tillbaka ner till Erics gard for en avslappnande vecka da vi at flera liter glass, joggade av mig glassen, fiskade och fangade tre fiskar till middag, seglade en kontiki och spelade kort. Eric ar en fin van som tog hand om oss och vi fick antligen sova i en riktig sang.

Jag under ett vattenfall hos Eric

Nu har vi lyckats ta oss ner till den sodra on. Vi tog bilfarjan igar och anlande i Picton runt 12-tiden. Just nu sitter vi pa en campingplats i Nelson. Det regnar och vadret borjar bli valdigt kallt.

Var plan ar att ta oss ner till Wanaka dar vi planerar att hitta en lagenhet och stanna for detta arets skidsasong. Jag har lyckats fa ett jobb pa Cardrona Ski Resort som biljettforsaljare och informator. Min traning borjar den 13 juni och vi oppnar dorrarna den 20 juni. Jag ar jatteglad och exhalterad, detta ska bli sa kul!

Pa vagen ner till Wanaka ska vi halsa pa Yvonne igen i Kaikoura.

Ta hand om er alla dar hemma. Jag saknar er v

Okej, även Joe har lyckats bocka av sin "bucket list" här i Nya Zeeland. Hans var White Water Rafting. Jag har alltid varit lite rädd för denna aktivitet och sa att han jättegärna kunde åka iväg och göra det, men att jag var ganska osäker. Han sa då att han ville att jag skulle följa med men självklart ville han åka på den "extrema dagen" med företaget han valde. Till slut valde jag att följa med.

Till en början var jag väldigt nervös och även när vi fick instruktioner av vår guide. Vi övade på att paddla rätt, födela vikten i båten rätt och att falla ur. Vi övade också på om båten skulle tippa över och vi alla landade i vattnet. Det är just nu höst här i Nya Zeeland och vattnet var JATTEKALLT! Men, övningarna gick bra och vi började paddla. Inför varje vattenfall eller ström berättade vår guide precis vad han ville att vi skulle göra, vilken grad fallet var och vart de säkra platserna var som vi skulle simma till om vi ramlade ur. Saken var den att om man ramlade ur så hade vi 8 sekunder på oss att lyckas ta oss tillbaka till båten för att de andra ska kunna lyta upp dig tillbaka in i båten. Efter de 8 sekunderna måste guiden rädda oss med en säkerhetslina. Detta eftersom att strömmen fortsatte ner till nästa vattenfall efter det avklarade.

Vi raftade två floder och när det väl var över ville jag inte hoppa ur båten, jag älskade det! Min guide fick mig att känna mig säker trots att jag var väldigt rädd. Där fanns ett fall där någon faktiskt har omkommit. Jag vet hur klumpig jag är, men jag är ganska stark nu för tiden så jag trodde på mig själv att jag kunde hålla mig kvar i båten. Här är en härlig bildbomb på vårt äventyr!

The worlds highest commercially rafted waterfall in the world, 7 meters!!

We made it!!

// So, even Joe has been able to tick off his bucket list here in NZ. His one was to go White Water Rafting. We went with Rafting NZ and it was amazing! I was vey nervous before and whilst we were in the boat getting instructions. Obviously did Joe choose the "extreem day" where you raft 2 rivers with a greade 5. In the end I didn't want it to stop!! //

Jag har lyckats bocka av ett av mina mal pa min "bucket list" har i Nya Zeeland. Namnligen att bestiga ett berg. Och, inte vilket berg som helst utan det kanda "Mt Doom" som anvandes i Sagan onm Ringen.

Bergets riktiga namn ar Mt Ngauruhoe och star stolt 2287 m ovanfor vattenytan (manga valjer att kalla det "Mt Doom" da dess riktiga namn ar valdigt svart att uttala). Det var en riktig utmaning att ta sig till toppen. Det borjade bra, med en enkel vandring de forsta 700 m. Efter det blev det valdigt brant och underlageet ar mestadels grus och smasten. Det var som att ta tva steg fram och ett steg bak. Efter ytterligare flera hundra meter overgick underlaget till mer hallbar sten och vi kunde anvanda detta for att klattra upp. Sista delen var vi tillbaka till tva steg fram ett steg bak. MEn vid det laget kunde vi se toppen och det fanns inget annat val an att kampa! Val uppe tappade jag hakan. Vi var ovanfor molnen och det lag som ett tacke over omradet med bergstoppar som kikade upp over tacket. Helt magiskt.

Manga Sagan om Ringen - fanatiker  bestiger detta berg och dett exempel pa detta var att vi kunde hora musik nar vi nadde toppen. Det kom fran en grupp tyskar som spelade soundtracket till filmen..

Vagen ner var enklare an det sag ut och val nere fortsatte vi vandringen genom Tongariro, som nationalparken heter. Den tog oss genom ett omrade med flera aktiva vulkaner och kratrar. En av vulkanerna utbrot sa sent som 2012 da en stor sten flog anda ner till en av stugorna man kan overnatta i. Lyckligt nog befann ingen sig i stugan vid detta tillfalle.

Nar vi nadde enasta topp bestamde vi oss for att aven bestiga Mt Tongariro. Inte lika hogt eller lika pafestande, men benen varkte vid detta laget. Efter detta var det ca 15 km kvar av berg och sjoar och den sista biten gick genom regnskogen. Eftersom vi besteg bada bergen var vi de sista att lamna Tongariro for dagen. Vi borjade vandringen 08.30 och nadde inte parkeringsplatsen forrens 19.30 Vi gick sammanlagt ca 27 km och vi slocknade bada tva klockan 21 och vaknade inte forrens vid 12 nasta dag, Mina ben och knan varkte i tre dagar, men det var det vart!

Miljoner kramar!!

At the bottom of Mt Ngauruhoe

The view half way up

At the top

Mt Ngaurohoe from a distance

On our way to the summit of Mt Tongariro

// I've managed to tick off one of my goals on my bucket list whilst here in NZ, to climb a mountain. Not any mountain either, but the famous Mt Doom which was used in The Lord of the Rings.

The real name is Mt Ngauruhoe and reaches 2287 m above the water line. Many people call it Mt Doom just cause the real name is very hard to pronounciate. It was a challenge to get to the top. It started off easily the first 700 m. After that it got really steep and we were mostly walking on gravel and sand. It was like taking two steps forward and one step back. After several hundred meters it changed to rock formations which we could climb over. After that we were back to two steps forward and one step back, but as this point we could see the top. When we finally reached te top, I was amazed. We were above the clouds and it lay as a blanket with mountain tops coming through. Magical.

Many Lord of the Rings fans climb this mountain and one example was that we could hear music at the top. It came from a group of Germans playing the sound track to the films..

The was down was definately easier than it looked like and back down at the bottom we continued the track through Tongariro National Park. It took us through an area of active vulcanoes and craters. One of the vulcanoes erupted in 2012 and a big stone flew all the way down to one of the huts on the track. Luckily, no one was in the hut when this happened. At the next top we decided to climb Mt Tongariro as well. Not as high and not as steep as Mt Ngauruhoe, but my legs were killing me at this stage. Afterwards we had about 15 km though mountains and lakes and the last bit went through the rain forrest.

Since we decided to do both summits, we were the last ones to leave the National Park for the day. We started walking at 08.30 and didn't reach the car park until 19.00 We walked approx 28 km and we both fell asleep at 21 and didn't wake up until 12 the next day. My legs and knees ached for three days, but it was worth it!

Lots of love//

Vårt första stopp på road trippen var Rotorua, vilket ligger ungefär centalt på den norra ön av Nya Zeeland. Rotorua är känd för sin geotermiska aktivitet då ett antal gejsrar finns i området och heta lergropar. I staden finns också svavelhaltiga källor. Jättehärtigt men dock luktar det ganska illa pga svavel, Rotorua är inte ett ställe jag skulle vilja flytta till.

Utanför byn finns det en å som kallas Kerosin Creek. Den är uppvärmd av den geotermiska aktiviteten och det är precis som att ta ett bad.

Vår kväll i Rotorua spenderade vi utanför byn (vi ville komma så lång ifrån fislukten som möjligt, hehe) vid sjön Onaka. Så lugnt och fridfullt. På morgonen innan vi begav oss vidare till nästa plats tog vi ett dopp i sjön. Såå kallt, men riktigt uppfriskande!

View of Lake Onaka from the van

// Our first stop on our road trip was Rotorua, which is located around the centre of the North Island of NZ. Rotorua is famous for it's geothermal activity and while driving through the town you'll see steam coming up from the ground. The town is also aurronded by mud pools, my personal favourite. 

We did a stop outside the town at a creek called Karosine Creek. It's water heated by the geothermal activity and sitting in it feels like taking a hot bath. Isn't nature very wierd sometimes?

We spent the night away from the town (we wanted to get away from the smell..) right by Lake Onaka. A very peaceful and beautiful spot. The morning after started with a swim in the lake. Cold, but very refreshing //